Porträtt 25 av 25 - Peter Forsman
Inför min bok som samlade mina självbiografiska klotterserier bad jag
vänner och kollegor att rita porträtt på mig att ha med istället
för ett fotografi. Jag fick 25 bilder, och samtliga ska
besvaras med porträtt på tecknarna!
Vi har kommit till det sista porträttet att svara på. Utmaningens slut. Sist, men inte minst...
Min
direkta reaktion när jag fick den här bilden var att jag kastade mig
bakåt på stolen, hoppade av den, sprang runt i ateljén och vrålade "JÄVLA SVIN!" Sedan flinade jag hela kvällen åt hur snygg han tecknat mig, och vågade inte skriva någon kommentar då allt jag kom på var så jävla arrogant.
Det var tre personer som jag väldigt gärna ville ha porträtt från. Så de nämnde jag hela projektet till tidigare än jag gjorde det officiellt. Peter velade som fan på det, men var också den enda av de tre som hoppade på. (De andra hade i slutändan inte tid) Han lämnade in ett dygn efter deadline. Bilden tog honom 20 minuter. VaFan!! Jävla svin. :(
Varför ville jag ha ett porträtt från just honom? För han är mudderfacking awesome på porträtt. En av Sveriges bästa, skulle jag nog påstå. Jag har sett honom lite som en rival att försöka komma upp på samma nivå som. Fast jag vet inte om han räknar sig själv som serietecknare längre. Han jobbar mer med tv-spel(han jobbar på nåt företag som heter "DICE", sist med nåt spel som heter typ "Slagfält tre", fast på engelska) och fotografiering, har jag intrycket av. Ja, och så är han den officiella illustratören till tidskriften FIENDEN.
"Mannen utan ansikte"...
Jag är jävligt dålig på att känna igen folk. Peter har varit väldigt utsatt för det. Det finns historier. Som att jag frågade vad han hette när vi gått samma klass i Serietecknarskolan under ett halvår. Som att jag försökte plugga hur han såg ut när han påpekat att jag inte hälsade på honom på stan. Och som att jag ÄNDÅ inte kände igen honom på en releasefest någon vecka senare.
Förra vintern följde han helt spontant med mig på en serietecknargrej i stan. Sen blev han ett tag en fin kompis. Rolig, inspirerande, kravlös, tröstande, retsam.
Nu har jag inte sett honom sen Small Press Expo. Men jag kanske skulle känna igen honom om jag såg honom på stan. Jag tror mig veta hur han ser ut nu.
PORTRÄTTLISTAN
Hanna Pettersson
Jesper Nordqvist
Fanny Bystedt
Mattias Elftorp
Hannah Oredsson
Li Österberg
Mats Hjertkvist
Karin Rindevall
Fedde
Viktormon
Daniel Olsén
Emma Selfjord
Frida Ulvegren
Randi Johansson
Jenny Hannula
Ainur Elmgren
Tinet Elmgren
Martin Rebas
Jenny Berggrund
Martina Bergsjö Johnsson
Efraim Ramsén
Aggi Mikucka
Janetta Nyberg (2)
Peter Forsman
Det var det sista porträttet från min bok!
Nytt folk har skickat in nya porträtt på mig efter jag drog igång den här utmaningen. Jag kommer troligen svara på dem, då detta visat sig vara en väldigt givande tecknarövning. Men det blir inte förrän nästa år. Ett annat projekt kommer dyka upp här emellan. Håll utkik!
Vi har kommit till det sista porträttet att svara på. Utmaningens slut. Sist, men inte minst...
Mannen utan ansikte, Peter Forsman!
Det var tre personer som jag väldigt gärna ville ha porträtt från. Så de nämnde jag hela projektet till tidigare än jag gjorde det officiellt. Peter velade som fan på det, men var också den enda av de tre som hoppade på. (De andra hade i slutändan inte tid) Han lämnade in ett dygn efter deadline. Bilden tog honom 20 minuter. VaFan!! Jävla svin. :(
Varför ville jag ha ett porträtt från just honom? För han är mudderfacking awesome på porträtt. En av Sveriges bästa, skulle jag nog påstå. Jag har sett honom lite som en rival att försöka komma upp på samma nivå som. Fast jag vet inte om han räknar sig själv som serietecknare längre. Han jobbar mer med tv-spel(han jobbar på nåt företag som heter "DICE", sist med nåt spel som heter typ "Slagfält tre", fast på engelska) och fotografiering, har jag intrycket av. Ja, och så är han den officiella illustratören till tidskriften FIENDEN.
"Mannen utan ansikte"...
Jag är jävligt dålig på att känna igen folk. Peter har varit väldigt utsatt för det. Det finns historier. Som att jag frågade vad han hette när vi gått samma klass i Serietecknarskolan under ett halvår. Som att jag försökte plugga hur han såg ut när han påpekat att jag inte hälsade på honom på stan. Och som att jag ÄNDÅ inte kände igen honom på en releasefest någon vecka senare.
Förra vintern följde han helt spontant med mig på en serietecknargrej i stan. Sen blev han ett tag en fin kompis. Rolig, inspirerande, kravlös, tröstande, retsam.
"VEM hade trott DET? Hah! Att DU skulle ha ångest på MITT golv?
, sa han och knuffade på mig med foten.
Nu har jag inte sett honom sen Small Press Expo. Men jag kanske skulle känna igen honom om jag såg honom på stan. Jag tror mig veta hur han ser ut nu.
Li Österberg
Det var det sista porträttet från min bok!
Nytt folk har skickat in nya porträtt på mig efter jag drog igång den här utmaningen. Jag kommer troligen svara på dem, då detta visat sig vara en väldigt givande tecknarövning. Men det blir inte förrän nästa år. Ett annat projekt kommer dyka upp här emellan. Håll utkik!
Kommentarer
Skicka en kommentar