Porträtt 14 av 25 - Randi Johansson

Inför min bok som samlade mina självbiografiska klotterserier bad jag vänner och kollegor att rita porträtt på mig att ha med istället för ett fotografi. Jag fick 25 bilder, och samtliga ska besvaras med porträtt på tecknarna!

Randi the incredible stripe Johansson!
Randi kommenterade "hah, ditt utseende är ju precis som jag brukar rita folk" Så jävla vacker!Asså de där ögona, halsduken, näsan och läpparna. Och jag blir alltid sjukt imponerad på folk som lyckas rita den så vackra ansiktsdelen (med det fula namnet) snorrännan.

Randi är en av tecknarna som sitter i Serieateljén i Göteborg. Hon gick klassen under mig på Serietecknarskolan i Hofors. Det var året då tv-serien LOST precis börjat gå på kanal 4, och jag trodde faktiskt att hela landet följde den. Men sen insåg jag att vi inte var så många, men att Randi, som bodde någon våning över mig, var en av oss. Jag tror jag hade nån idé om att jag skulle ropa i hennes brevlåda när det började, men istället blev det att vi såg det tillsammans, en kväll i veckan. Jag slutade se på LOST efter jag gick ut Serietecknarskolan, men jag slutade inte träffa Randi.

Det är lite skamligt att Randi inte är med mer i mina serier än vad hon faktiskt är. (hon är med i några få i min bok, ofta i bakgrunden, och så är hon med i min serie i Serier mot Rasism) Med tanke på vad den här kvinnan betyder för mig. Jag är inte säker alls på att jag kan förklara det i text heller. Det kommer nog inte gå. Men jag vet inte... ni vet de där vännerna som det bara funkar med? De som man inte behöver hitta på något med. De som man kan ringa och sen bara vara tysta i luren i flera timmar och det känns fortfarande som ett givande samtal? De som är rätt annorlunda från en själv, men ändå känns som den enda lika, typ. Den som får se alla ens fruktansvärda sidor men ändå stannar kvar. De som kan säga åt en när man är fånig eller dum i huvudet, och man bah "men det har du rätt i!" De som torkar ens snor när man grinar bort sitt ansikte. De som bara är där, och så är allt bra.

Det är rollen Randi spelar i mitt liv. För att underdriva... Vi bodde grannar en gång. Nu bor jag i Stockholm och hon i Göteborg. Göteborg känns verkligen som hennes stad och Stockholm som min, så det känns som att vi aldrig kommer bo på samma plats igen. Men vi hälsar på varandra. Vi skype:ar. Och varje nyår firar jag med henne och K vid min sida. För det är de två jag vill möta en eventuell apokalyps med.

Första året med Randi frågade jag vilket märke hon färgade håret med,
för jag hade aldrig mött något som gjorde ett så bra svart resultat. Hah. :)

PORTRÄTTLISTAN
Hanna Pettersson
Jesper Nordqvist
Fanny Bystedt
Mattias Elftorp
Hannah Oredsson
Li Österberg

Mats Hjertkvist
Karin Rindevall
Fedde
Viktormon
Daniel Olsén
Emma Selfjord
Frida Ulvegren
Randi Johansson
Jenny Hannula
Ainur Elmgren
Tinet Elmgren
Martin Rebas
Jenny Berggrund
Martina Bergsjö Johnsson
Efraim Ramsén
Aggi Mikucka
Janetta Nyberg (2)
Peter Forsman

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mot Metropolis!

SiS 2016 intryck

Stipendium!