Bakumanna - dygn 3

Okej, jag vaknade. Jag skaffade frukost. Jag betalade räkningar. Jag skickade iväg ett utkast om "nu jävlar ska vi bli bra"-tecknare eller något. Och det var bra

Sen kom jag igång med Anima ett tag, wii! Det kändes skitkul.

Jag ritade om bildmanuset och det blev så jävla bra att jag nästan blev kåt. Sen skissade jag upp nästan två blyertssidor. Jag hatar det. Så jävla jävla tråkigt och inte alls så snyggt och utdelande som det är när man tuschar. Men det känns bra. Jag äter förresten knappt någonting, annat än lite choklad. Känner mig inte hungrig, bara nöjd. Blir inte yr eller så. Känner mig nästan som när jag bakumannade i Hofors.

Sen mailade jag tillslut babian-redaktionen. Och nu känns det någolunda färdigt. Jag inser att jag gått in på vissa redaktörsklyschor, trots att jag var det så jäkla kort. Wiert. Men ja, det var tufft. Tuffaste utmaningen jag haft hela 2011.

En gammal hoforsare, Joel, tipsar om denna låt. Jag blir nostalgisk.

Sen kom prestationsångesten ikapp mig. Imorgon är sista dagen och det känns inte som att jag utnyttjade dem tillräckligt bra. Mycket känns bortkastat, ungefär som mina serieutbildningar och hela mitt liv. Jag hittade en massa gamla saker och undrar varför jag inte var bättre. Varför jag inte presterade lika mycket som mina klasskamrater eller de jag känner som gått samma utbildning, andra år. Varför jag hela tiden drog ihop mig för mig själv, och varför jag fortfarande gör det. Varför så många jag känner arbetar med proffsiga tidningar, ger ut böcker, tecknar för pengar etc. men inte jag. Varför jag aldrig sträcker mig dit. Varför jag tror att jag inte duger.

Jag misstänker att jag håller på att bli galen igen.

Jag funderade lite på att åka hem och sova hemma. Sen äta en ordentlig frukost och duscha. Och sen åka till ateljén. Men jag vet att det inte kommer bli gjort.

Så jag tror jag ska sätta på tevatten snart.
Jag har beslutat mig för att köra skiten ur sista natten.
Nu ska jag göra ett snyggt porträtt. Sen ska jag göra en bok.