Paradise Lost
Utanför min ateljé i Hofors. Foto © Lisa Medin När jag var 12 år läste jag på internet om en serietecknarskola. Serietecknarskolan i Hofors. Några i den dåvarande klassen hade länkat deras hemsida full med elevserier. Jag läste om ämnen som var för mig helt förtrollande. Det var två år sedan jag bestämt mig för att bli serietecknare och de kommande sju åren skulle bara tillbringas med att rita massvis med serier och längta längta längta. När jag tog studenten hade Serietecknarskolan blivit en del av Högskolan i Gävle. Det fanns alltså ett program, och det var det enda jag sökte. Serie- och Bildberättarprogrammet. Vi var 180 sökande, typ 80 som fick komma på intervju, och ett tjugotal som kom in på utbildningen. Det blev två fantastiska år, med rejäla ljusbord, flytande tusch, en resa till Bryssel, mina första Small Press Expon, CSN och serier serier serier. Och klasskamraterna. Jag kämpade fortfarande enormt med mig själv men kom till en värld där alla var underdogs och ingen beh