hellove - Stef Gaines

Alternativ titel: Stef är gnällig och bortskämd med bra vänner. Har vart lite motigt. Det bara är så. I helgen hängde jag med K, vilket mest innebar att han klappade mig på huvudet och sa " du är VISST bra " och kollade film med mig och var tyst med mig. Sen låg han och läste serier och jag ritade av honom igen. Nu ska jag gå till dum humor och pannkakor. Imorgon är det onsdag, det är världens bästa dag. För jag tillbringar hela dagen på ateljén.

Inför min bok som samlade mina självbiografiska klotterserier bad jag vänner och kollegor att rita porträtt på mig att ha med istället för ett fotografi. Jag fick 25 bilder, och samtliga ska besvaras med porträtt på tecknarna! Överaskande och imponerande som vanligt, var Mats Hjertkvist ! Wow, liksom, wow! Pixlarna, allt PILL! Och jäklar vad söt jag är! Jag tänker mig att detta är något gammalt peka-och-klicka-spel, helst något från Lucas Arts, och så är jag med, drömmen! Peppen! Mats gick i samma klass som mig på Serietecknarskolan i Hofors. När jag under andra året mådde rätt dåligt och mest ville stänga in mig i lägenheten var det Mats som drog ut mig och såg till att jag träffade och lärde känna andra, t.ex. en av mina nu närmsta vänner Randi (hon får ett eget porträtt-inlägg senare) . Jag vet inte om jag hade blivit särskilt social om det inte vore för Mats. Jag är rätt annorlunda nu mot hur jag var då. Mats tecknade alltid mycket action och roliga karaktärer. Han h...

Jag hann inte göra något porträtt denna onsdag. Som plåster på såren postar jag några porträtt, teckningar, och avritningar från foton på folk. Jag hittade dem i mina gamla block och hoppas att folk är ok med att jag postar dem här. Känner nån igen nån? De vanliga porträtten återkommer på söndag.

I går och i dag har jag fru Lövkvist på besök. Jag ritar serier, hon illustrationer, vi planerar projekt och dricker kopiösa mängder körsbärste! Sen klär vi oss i svarta polos och pratar om döden. Kort sagt, vi jobbar... typ. Enligt Stina " vafan har du en kamera i datorn?! "... det får stå för henne. Ta-ta. Stef & Stina (nej inte solstrålarna) ( Ola Skogäng verkar förresten haft Per Demervall på besök samma dag )

Varför har jag dröjt så länge? Well, alltså, jag ville rita det. Och jag har börjat, men liksom fastnat. Det känns som att det tar på tok för lång tid. Jag har hittills ritat nio sidor och då bara kommit till lördagen (serien utspelar sig från onsdagen till lördagen) . Det är också partiet där allt börjar gå åt helvete, så det kanske är anledningen till att det tar emot lite att rita. Men jag tror att jag kommer göra klart den. Men sen ska jag kolla med de som är med om de är okej med det etc. så det lär dröja ett tag till. Därav, what the hell! Här följer lite urklipp och massvis med foton, bara två veckor efter: Small Press Expo 2011 - Mitt värsta OCH bästa SPX hittills - Precis som det brukar vara med SPX så började det såklart inte på lördagen, utan redan på torsdagen. Det var fullt av events som avslutades med en förfest på Morfar Ginkos. Jag har inga bilder, men en klottersida som förklarar varför. Klicka på den för att läsa den i sin helhet Morfar Ginko är ett sånt där s...

Ibland kollar jag i tidningshyllorna för att se ungefär vad som finns. Hur målgruppen ser ut i min verklighet och så. Vad för serier som ges ut. Vad kidsen läser. För det mesta gör de mig ledsen, arg eller nedstämd. Köphets, könsstereotyper, skvaller, och massproducerat mjölkande bjäfs på storgrejer för barn. Så har det varit så länge jag minns. Den enda tidningen som alltid gjort mig glad har varit Bamse - världens starkaste björn . Jag och Mark växte upp med att pappa läste Bamse för oss. Jag tror dock att Emin var den enda av oss(syskonen) som fick en prenumeration. Man blev alltid glad av serierna då de handlade om att hjälpas åt och vara snälla och solidariska med varandra. Bamse tyckte inte om att slåss, men han tvekade aldrig att hjälpa de utsatta. Det målades ej heller upp som en kamp mellan de goda och onda, de elaka ska man inte vara elak mot, de ska man vara extra snäll mot . Alla historier slutade inte puttenuttigt, alla fick inte allt de bad om. Bamses fabeldjursvärld var ...

Inför min bok som samlade mina självbiografiska klotterserier bad jag vänner och kollegor att rita porträtt på mig att ha med istället för ett fotografi. Jag fick 25 bilder, och samtliga ska besvaras med porträtt på tecknarna! Fantastiska Li Österberg var en som bidrog! Åh! Det syns att Li känner mig när hon avbildar mig såsom jag ser mig själv. Med en ständig penna och påsar under ögonen. Jag hoppades på att hon skulle vara en av de som skickade in porträtt till mig, så jag blev såklart jätteglad av detta. Jag vet inte om Li behöver någon vidare presentation. Hon har gett ut boken " Det är inte såhär det ska vara " samt illustrerat Patrich Rochlings Johanna -svit. De flesta känner nog till henne via hennes fanzin Agnosis , där hon blandar självbiografiska serier med fiction, slize of life, sagor m.m. och det faktiskt fungerar såsom man aldrig trodde att det skulle kunna göra. Jag brukar omnämna Li som " kvinnan som lärde mig att skraffera " och det är ...

... är det som står på baksidan av boken. Det kändes lite som att den gäckade mig, när jag packade upp den en hel vecka efter den skulle anlänt. Jag tog upp ett exemplar och studerade min bebis. Omslaget var inte glansigt, vilket jag trodde det skulle vara, men i övrigt var den rätt fin. Lite papper liksom, rätt fint tryck. Det jag vart tvungen att förstora upp från 72 dpi såg inte alls så hemskt ut som jag trott det skulle. Så där var den. 5 år av mitt liv i klotter. Med viss reducering. 50 små böcker i en låda. Jag har känt mig så jäkla bitter. Hela tiden. Inför, under, och efter Small Press Expo. Det kändes så jobbigt att jag inte blev klar med den tidigare och således kunde fått den fraktad billigare. Det kändes jobbigt medan jag gjorde den och när jag räknade ut pris etc. Jag tänkte hela tiden " Äh vafan ingen kommer köpa den ändå! " även när jag fick höra att de inte skulle komma till mässan. Nu sitter jag här med min bebis. Jag utannonserar henom online. Och på bara nå...

Inför min bok som samlade mina självbiografiska klotterserier bad jag vänner och kollegor att rita porträtt på mig att ha med istället för ett fotografi. Jag fick 25 bilder, och samtliga ska besvaras med porträtt på tecknarna! Jag blev lite överaskad när Hannah Oredsson hängde på! Det här var ett av porträtten som fick mig att hoppa till och rodna. Wow! Jag känner mig som en poster till en snygg teatershow eller något. Kan jag inte vara sådär liksom hela tiden? Ah, elegansen, svärtan, tuschdragen, läpparna! Hannah Oredsson. Jag kände mest till henne från publikationerna jag sett i Kvarnbys Serieantologi och Swedish Comic Sin 1 & 2. Hon ritar charmiga serier med sjukt söta karaktärer som har snygga dynamiska linjer. Jag 2d-komplexar på de snygga männen hon ritar. Det är både kul och jobbigt. och hon är jättesnygg, det var kul att få rita av henne! Riktigt så blek är hon inte, men hon gjorde mig Film Noir:ig, så jag ville göra henne i någon slags femme fatale-stil med....

Vad var det som hände? Jo. Jag beställde böcker från ett digitaltryckeri i USA. Jag har beställt böcker och tidningar från dem förut. De blir alltid skitsnygga och billiga. Förrförra året panikmailade jag dem att jag behövde böckerna snabbt som fan och de fixade så att jag fick dem på EN dag. Så jag kände mig inte så nervös nu. I helgen fick jag ett meddelande från budfirman (United States Postal Service) som löd typ: " Hej! Vi ska skicka dig ett paket från USA den femte maj och sen har du det hos dig om 6-12 dagar " Så jag panikmailar tryckeriet med " Jag måste ju ha böckerna i min hand den femte maj! " Och de svarar: " Vi vet inte varför budfirman påstod något sånt, vi skickade dig böckerna igår och du ska ha dem den fjärde maj, det ska vi se till! " Så jag svarar " THANK YOU I LOVE YOU " På måndag blev mitt paket felsänt. Sen har det enligt deras Track & Confirm åkt mellan Memphis och Miami några gånger, sedan åkt runt i Paris tre omgångar...

så om jag inte är så pepp utan snarare darrig som mjölk på förfesten ikväll vet ni varför Q_Q AAA BÖCKERNA!!

Inför min bok som samlade mina självbiografiska klotterserier bad jag vänner och kollegor att rita porträtt på mig att ha med istället för ett fotografi. Jag fick 25 bilder, och samtliga ska besvaras med porträtt på tecknarna! Tredje personen att skicka in var Fanny Bystedt . Här är hennes bild på mig! Med beskrivningen " Does she have amazing eyes or what!? Every shojo-artists dream! <3 " Ack, jag rodnar! Åh ögonen, och läpparna och tuschet! Så himla fint! Fanny får tyvärr den kortaste beskrivningen, då jag kommit såpass nära Small Press Expo nu att jag börjar tappa formuleringsförmågan. Så kort sagt: Hon är så jävla käck och gullig. Hennes serier är gulliga och hon är så himla snäll. Senaste serien jag läste av henne var hennes reportageserie om Seriescenen på Bokmässan 2010 (Bild & Bubbla nr 186) , jag satt och pep. Så jäkla söt! Jag skjöt upp mitt svarsporträtt på henne, då hon är väldigt shoujo (japanska flickserier) och jag älskar att rita shoujo. Och ...