Girls!

För någon sommar sedan skulle jag och några andra tecknare battla mot några serietecknare från Danmark. Så vi satt och snackade innan/efter(minns ej) och körde den vanliga jargongen. "Jaha, så vad föredrar du att teckna? Jobbar du hemifrån eller sitter du i en ateljé? Går du runt på det?" etc. och plötsligt kom det ett "ja, vi försöker få de kvinnliga illustratörerna att rita serier också, det är ju så roligt när tjejer också ritar serier" Jag antar att det var menat i god ton och jag är ju för kvotering, men plötsligt blev jag medveten om varför han sa det till mig. Vilket gjorde mig helt paff. Det slog mig att jag faktiskt var den enda kvinnliga serietecknaren i sällskapet.

Detta är dock något jag sällan upplever. Nu säger jag inte att Sverige är världens mest jämställda land(hoppas inte) men jag har väldigt många kollegor med samma kön som mig. Det var säkert annorlunda förut, men som del av branschen idag har jag lättare att räkna upp en rad grymma kvinnliga serietecknare, jag kommer på väldigt många på rak arm.

Jag pratade med en i min ateljé om att jag inte hade några problem med att läsa serier som liten. Ja, det var inte så många kvinnliga karaktärer i serier, men jag läste ju helt enkelt in mig själv i hjälten(som i stort sett alltid var en man). Min ateljékamrat svarade då "Ja, men män har ju aldrig behövt göra det"

Inger Edelfeldt har gjort en jävligt bra serie om ämnet. Den finns med i hennes album "Den kvinnliga mystiken", jag hoppas att jag inte begår ett brott för att jag postar sidan här:

Köp hela boken här, den är grym

Detta är såklart helt absurt, typ 50% av hela mänskligheten, så underrepresenterad inom litteratur och dylikt. Det jobbiga blir också när ens barndomshjältar försöker få in kvinnliga karaktärer, och får fram ett avsnitt fokuserat på utseende och shopping eller dylikt. (Åh, Asterix, why?)


Nu säger jag inte att kvinnor inte ska hålla på med utseende och shopping, jag menar kolla på mig. Jag lägger en hel del tid på att spegla mig och leta upp snygga kläder(dock oftast via soprum och inte affärer, men whatever). Om man vill vara snygg får man vara det. Men för helvete, så ensidig är jag inte bara för att jag är kvinna. Jag vill vara snygg, men jag vill också typ öh, spela musik, knulla, cykla, dricka öl.

Det var sämre förr. Första Alien-filmerna har dock en könsfördelning som håller än idag. Detta då alla karaktärerna under manusets utveckling skrevs med efternamn, och sedan slumpades deras kön fram.  Jag har en god vän som jobbar som manusförfattare på ett spelföretag, och på sistone har nämnda vän trilskats mycket med att bryta invanda mönster för att få sina karaktärer jämt fördelade.

Allt för enkelt skrivs kvinnliga karaktärer på ett sätt. Och männen må oftast ses som "standard"-människan, men de blir också tillskrivna diverse ensidiga roller. För det är ett (påhittat) mönster som man vuxit upp med, och det är jäkligt svårt att bryta. Men det går.

Det är den Internationella Kvinnodagen idag. Jag funderade på att göra en serie om min personliga relation till att vara kvinna(det äger!). Men äh, jag hinner inte. Istället ska jag tipsa om en annan serie. Med hjältinnor som helt klart är kvinnliga, och helt klart är mänskliga.

 

Vi börjar med en FanArt =)

Girls With Slingshots. Lisa Medin rekomenderade den här serien till mig med orden "Den här serien innehåller de kvinnliga förebilder jag önskar jag hade som liten". Frasen blev ett slags löfte som serien ifråga sedan infriade.

Serien är väldigt slize of life, med två underbara hjältinnor jag faktiskt känner igen mig i. Jag gillar den mest när den fokuserar på "Gah! Livet" eller karaktärernas vänskap till varandra eller mänskliga relationer. Jag gillar den lite mindre när precis alla ska finna kärleken, eller när serien påpekar att världen ifråga inte finns på riktigt. Fast det har nog mest att göra med att jag vill att de ska finnas på riktigt.

Det finns en jäkla massa andra serier jag relaterar till med. Men det var den jag kom att tänka på nu.