Mitt 2020

 Det var ett tag sedan jag skrev någon slags årskrönika. Nu gör jag det mest för att själv minnas 2020, detta konstiga år som i allmänhet var skitkasst men som för mig personligen var fyllt av saker jag inte kunde tänka mig bara ett par år tidigare. Jag har ritat alla bilderna i det här inlägget under årets gång med syftet att blogga om det tidigare, men det har inte blivit gjort. Jag ska försöka ta allt i ordning, annars kommer jag inte få ner det.

Så i slutet av 2019 bodde jag och Linus i andra hand i en underbar lägenhet i Rågsved, men fick dessvärre veta att vi inte kunde bo kvar (helt enkelt för att hyresvärden inte tillät längre andrahandskontrakt). Vi fick till sista februari 2020 på oss att hitta något nytt. Vi skrev upp oss på så många bostadsköer vi kunde hitta, jag hade två år i Stockholms bostadskö (i vilken man kan få bostad vid tunnelbanenätet efter ca 11 - 14 år). Då jag hade flera vänner och tillika kollegor som sökt och fått förstahandskontrakt med hjälp av serier (i Malmö och Göteborg) tänkte jag att det kunde vara värt att prova. Så jag ritade den här:

klicka på serien för att läsa

Jag lade upp den på instagram, twitter och facebook. Vi fick några elaka kommentarer på twitter men generellt sett var folk snälla och uppmuntrande, och vi fick en notis i lokaltidningen. Väldigt många kände igen sig och främmande människor skickade privata meddelanden där de tipsade om mindre hyresvärdar med kortare kötid. Jag skickade en mindre desperat version av serien till några av dessa värdar i samband med registrering och fick inget svar. Vid 2020s början hade vi hunnit titta på rätt många andrahandserbjudanden, men den mest återkommande hyran var ca 12 - 15 tusen kronor i månaden. Det var svårt att hitta något som tillät djur. Och det var återkommande exempel med rum i kollektiv, en villafamiljs källarrum, eller en etta på 30 minuters promenad från en pendeltågstation, oftast med hyresperioder i tre månader innan man får söka något nytt. Jag har bott på alla dessa sätt tidigare men kände att det hade varit så trevligt att ha något eget och säkert. Så slutet av 2019 var vi både oroliga och nedstämda pga vår bostadssituation.

Sen kom 2020 och det första som händer i januari är att världens snällaste tjej hör av sig angående en liten möblerad tvåa i Aspudden som vi fick chans på. Hon ville prioritera oss för att hon visste hur svårt det var att hitta andrahandsboende när man har katt. Och det var minst ett års boende. Det här var helt fantastiskt, vi började äntligen pusta ut lite. Jag vågade slänga iväg en ansökan till en drömutbildning. Allt var bättre än vi kunde hoppas... trodde vi!

För strax efter detta hörde en av de mindre hyresvärdarna av sig med erbjudanden om ett förstahandskontrakt i Bagarmossen. Det blev en panikartad jakt i rätt papper och arbetskontrakt samtidigt som jag opererades, men i slutändan fick vi det. Jag tog mod till mig och frågade hur urvalet gick till. Det visade sig att de fått ett gäng lägenheter lediga på samma gång och gick igenom alla sina ansökningar för att ha så blandat med hyresgäster som möjligt. Och sedan lade de till att "Ni stod ut med den underbara tecknade presentationen". Jag grät en del efter det och hade en nästan religiös tacksamhet till serier. De senaste åren har jag ifrågasatt att jag håller på med det jag gör eftersom det finns så mycket osäkerhet i det rent ekonomiskt. T.ex. uppfyller jag inte själv kraven för den här lägenheten inkomstmässigt, men mitt serietecknande fick in en fot i dörren. Det var svårt att ta till sig, men strax efter vi tackat ja fick vi ett till förstahandserbjudande från en annan hyresvärd. Linus var mycket stolt över mig. Vi flyttade i början av februari. Jag håller fortfarande på att ta in att vi får bo så fint och framförallt säkert.

Innanför fönstret fortsätter livet

Sen kom Corona. Jag blev mest rädd å mina nära i riskgruppers vägnar eftersom jag själv troligen inte skulle drabbas så hårt om jag fick det. (Något jag fick bekräftat senare) Men jag satt i vårt trygga boende och fick ställa in alla planerade resor. Och min familj började höra av sig allt mer digitalt. Vi körde något videosamtal per vecka och ringdes. Jag har i allmänhet haft svårt för telefonsamtal de senaste åren, men när resor och besök uteblev insåg jag att återkommande träffar med vänner fattades mig. Så telefonen blev något lugnande istället för stressande. När det blev varmare promenerade vi.

Jag hann inte bli rädd över faktumet att jag i stort sett inte hade några tecknarjobb planerade för året, för i början av April fick jag veta att jag kommit in på Masterutbildningen i Visuell Kommunikation på Konstfack. Jag har aldrig kommit in på en utbildning på första ansökningsförsöket så jag hade väldigt svårt att acceptera att det faktiskt hände. Men när den första chocken lagt sig kändes det helt ok att ta mer studielån och bara långsamt äta upp den lilla buffert jag hade.

Jag vid invigningen av Seriefest i Väst.

Jag deltog i Seriefrämjandets årsmöte via videolänk eftersom det inte på något sätt var försvarbart att resa till Malmö från Stockholm. Men jag blev väldigt rörd över att alla som röstade lade ja på mig som ordförande. Och jag måste säga att jag är enormt nöjd över vår Styrelse. Linda, min viceordförande som ser till att jag inte tar på mig för mycket och fixar struktur. Ola, vår sekreterare med full koll. Lisa, min kämpande parhäst. Thomas, vår slagkämpe för Seriearkivet. Och våra nya styrelsemedlemmar Gabriella, Jens och Cyril, som bidrar med väldigt nyttig expertis vi inte hade innan. Jag är också stolt över Kansliet som rullat på under året, fixat webb-baserade kompetensutbildningar till våra medlemmar och kämpat på för att hålla verksamheten så flytande och säker som möjligt under det här udda året. Och vår fantastiska projektledare Yvette som ordnade en riktigt fin andra omgång av Seriefest i Väst ( Göteborgs Seriefestival ) utefter de direktiv som fanns. Det känns som att föreningsdrivandet och SerieSverige är något som det alltid finns mer att lära sig av, och det är riktigt roligt.

Jag började läsa om Tintin och jag och Lisa gjorde ett nytt avsnitt av Mangapatriarkatet!!

Jag, Linus och våra picknickar.

Det blev varmare, jag började cykla mer och kunde besöka min familj på ett säkert sätt. Vänner tog sig till Nackareservatet för valborgspicknick närmare midsommar. Jag och Linus upptäckte att vi bodde i ett område med foodtrucks, så det blev mycket utemiddagar. Att veta vad jag skulle göra i höst hade en väldigt lugnande inverkan på mitt skapande och jag vågade hänge mig åt fler projekt som inte skulle löna sig. Jag gjorde en serienovell över en vecka. Jag började experimentera med animation. Jag började rita dagboksserier igen.

Jag var förstås också väldigt nervös inför Konstfack och att jag inte skulle klara en Masterutbildning, särskilt då det var så länge sedan(15 år sedan!) jag gick ett högskoleprogram sist. Bara min läsvana innan sommaren var att jag bara läste serier utan för mycket text och kollade på tiktok-videor då jag inte hade skoncentratioutrymme för nya tv-serier. (Jag och Linus såg om avsnitt av It's Always Sunny in Philadelphia ca tio gånger det här året.) Men vi fick lyckligtvis kurslitteratur under sommaren och i början var det svårt, men tillslut hittade jag sätt att ta in allt. Jag fick helt enkelt köra lo-fi beats to relax and study to, ta pauser och sammanfatta grejer på post-it-lappar, samt markera ord med highlighterpenna. Det spelade inte någon roll vilka ord, men när jag var inne på att jag skulle markera något ord varannan mening minskade risken att jag skumläste.

Tomb och jag gjorde ett utbyte den här sommaren då han gjorde två låtar till min webbserie Quiet Crowd och jag gjorde ett omslag till en skiva han släppte. Den är helt underbar och funkar på två olika sätt, dels är det chilla låtar man kan ta det lugnt och plugga till, och dels är den en skiva med en historia som nystas fram i varje låt. Den heter The summer when Tal & Pine broke the timeline och går att hitta på de flesta streamingtjänster. Lyssna på den!

Det blev inget NärCon i år, och mitt bildmanus blev försenat, men Jesper och jag har fortsatt på Anima och under hela hösten har han skickat mig tuschade sidor för del 9. Det kommer bli vårat bästa kapitel hittills och det är även seriens näst sista del, så jag är väldigt pepp på att släppa den!

Jag tänkte att min stundande utbildning skulle vara den sista omvälvande nya grejen för året. Och att det är fantastiskt att en serie som jag utformat efter vad jag vill rita lett till en så stor grej. Men strax innan sommarens slut blev jag kontaktad av ett av Sveriges största barnboksförlag med frågan om jag ville illustrera en bokserie för 7 - 9 åringar med ett rysligt bra manus med alla element jag gillar att teckna. Typisk grej som jag bara kunnat drömma om. Jag kunde inte tacka nej. Den ska publiceras under 2021 och jag kommer lägga upp omslagen när förlaget släpper dem.

Skolan började och skönt nog fick min klass ha lektioner på plats. Utbildningen är hittills enormt utvecklande och spännande. En stark bonus är också såklart klasskamraterna. Vid något läge insåg jag att den här känslan när man blir satt i ett grupparbete och känner "YES!" över vilka man hamnar med infann sig vilka de än var. Lärarna sa tidigt att vi skulle ta vara på kompetensen i klassrummet och jag känner att varenda klasskompis är en enorm resurs. Jag har redan lärt mig så löjligt mycket och fått prata loss om serier. Efter att ha jobbat så mycket digitalt var det också löjligt roligt att lära sig analoga grejer som screentryck och risograph. Innan utbildningens slut hoppas jag hinna med ett par verkstäder till.

Under sommaren och september deltog jag även i en workshop på Malmö Universitet som Gunnar Krantz anordnade - Serier och Film. Lång historia kort fick det mig att be min vän Anders Häger Jönsson om råd igen och inse att det vore kul att koncentrera mitt projekt på något kopplat till detta och ett samarbete med honom involverad. Det är något jag ska ta tag i nu, och jag är både pepp och skiträdd. Men för att citera David Cooper: I have no idea where this will lead us. But I have a definite feeling it will be a place both wonderful and strange.

Jag fick Corona lagom till Jul. Men jag hade turen att ha väldigt milda symptom, och jag och Linus var ändå inställda på Julafton hemma eftersom våra föräldrar tillhör riskgrupper. Tack vare vänner som handlade till oss (och Valentin gav oss två hembakade lussebullar <3) hade vi god mat. Vi facetime:ade med våra föräldrar, tittade på Kalle Anka och Die Hard tillsammans med Közi, och spelade spel online med mina bröder.

Till nyår var vi friska och promenerade 6 kilometer till Högdalstoppen varifrån vi tillsammans med vänner såg hur hela horisonten sprängde bort det här väldigt tuffa året. Ett generellt hemskt år, personligt på flera plan makalöst år. Jag är väldigt hoppfull på vaccineringen och på möjligheten att krama mina vänner igen.

Jag tog ann mig flera (för mig) väldigt stora projekt i år. Så det har inneburit att fortsätta jobba stressförebyggande. Se till att ta ledigt kvällar och minst en helgdag per vecka. Försöka öva in kvällsrutiner för att kunna sova tillräckligt. Göra andningsövningar. Träna, prata, delegera.

Tack för att ni varit med mig på de sätt det gått det här året. Ett enormt tack till mina vänner och ni som valt att stötta mig på Patreon. <3 Jag är så tacksam för möjligheterna jag fått och att jag får utveckla mitt bildberättande igen och igen och igen.