Klumpen i bröstet

För något år sedan började jag få random klumpar i brösten, vilket kan komma och gå när man har bröst och är över trettio. Stärkt av vänners berättelser om egna klumpar kollade jag upp dem. De var ofarliga, men två blev extra stora. Jag döpte dem till Phobos och Deimos efter Mars månar, för de hade liknande form och jag är ett geni. Phobos började dock göra ont som fan, så i samråd med flera läkare beslöt vi att operera bort den. Sedan februari är Phobos väck, och jag har numera ett coolt ärr men inte ont.

Jag vill göra en serie om det framöver någon gång, men tills dess får det räcka med det här skämtet som jag snodde från Jesper när vi pratade om det på twitter.

Och ett tusen tack till Södersjukhuset som måste skyddas till varje pris.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kroki (människor)

Bild
Ja, jag bloggade lite om djurkroki för ett slag sen, men nu tänkte jag blogga om (människo-)kroki. Jag har valt att illustrera detta inlägg med en mängd krokiteckningar från mitt senaste krokiblock och min dator. Det jag snackar om är alltså att rita av (oftast nakna) människor som står / sitter / ligger stilla i X antal minuter. Syftet är att snabbt rita av kroppar för att få med de viktigaste aspekterna. En ganska bra metod att bli bättre på anatomi! Utbildningen på Serie- och Bildberättarprogrammet innehöll en hel del kroki, och det var väl första gången jag började med det. Efter det har jag halkat efter lite. Jag försökte hänga med på några jag fick höra om via min ateljé i Bagarmossen, men riktigt frekvent blev jag inte förrän för ca tre år sedan. Jag gjorde, och gör fortfarande, en del nybörjarmisstag. En sak specifikt för serietecknare verkar vara att göra huvudet för stort, haha. Så jag följde Lisa Medins trick på det och sparar alltid det till sist. Jag sl
Läs mer

45 anledningar att jag älskar gamla Sailor Moon

Bild
Så ja, det har kommit en reboot på den gamla japanska animerade tv-serien Sailor Moon. Det vill säga, inte en ny säsong, utan en helt ny anime med hela historien från start. De har medvetet försökt utgå mer från mangan och gjort lite av en ny grej av det. Och ja, på vissa sätt såg det bättre ut. Så klart att det var spännande. Jag såg två avsnitt. Det trevliga med det var att den fick mig att vilja se om den gamla versionen. Något jag inte vågat på väldigt länge. Jag är en av alla som var tween när den gamla tv-serien kom till Sverige, och mitt beslut att bli serietecknare kom någonstans då. Dvs, jag tillhör den så kallade "Sailor Moon"-generationen, och jag har varit lite rädd att upptäcka just hur mycket den här gamla barnserien påverkat mitt skapande. Rebooten av serien gjorde att jag tillslut vågade. För roboten påminde mig om vad det var som var så bra. Tyvärr hade inte rebooten de grejerna. Sailor Moon Crystal (som den nya serien heter) är gjord med dagens ani
Läs mer

Gröna karantänfingrar

Bild
 Här är en serie som jag ritade i maj 2020. Trist nog så dog såklart solrosen efter någon månad. Ehe. Generellt krympte min hemmadjungel efter skolan började. Men ett gäng växter är det iaf! Jag slutar aldrig vara stolt över att Li Österberg var lite inspirerad av mig när hon ritade sin design av Persefone, så jag tänker på det varje gång jag känner att jag måste upp mina växtmammaskills.
Läs mer