Så ja, det har kommit en reboot på den gamla japanska animerade tv-serien Sailor Moon. Det vill säga, inte en ny säsong, utan en helt ny anime med hela historien från start. De har medvetet försökt utgå mer från mangan och gjort lite av en ny grej av det. Och ja, på vissa sätt såg det bättre ut. Så klart att det var spännande. Jag såg två avsnitt. Det trevliga med det var att den fick mig att vilja se om den gamla versionen. Något jag inte vågat på väldigt länge. Jag är en av alla som var tween när den gamla tv-serien kom till Sverige, och mitt beslut att bli serietecknare kom någonstans då. Dvs, jag tillhör den så kallade "Sailor Moon"-generationen, och jag har varit lite rädd att upptäcka just hur mycket den här gamla barnserien påverkat mitt skapande. Rebooten av serien gjorde att jag tillslut vågade. För roboten påminde mig om vad det var som var så bra. Tyvärr hade inte rebooten de grejerna. Sailor Moon Crystal (som den nya serien heter) är gjord med dagens ani...
Ja, jag bloggade lite om djurkroki för ett slag sen, men nu tänkte jag blogga om (människo-)kroki. Jag har valt att illustrera detta inlägg med en mängd krokiteckningar från mitt senaste krokiblock och min dator. Det jag snackar om är alltså att rita av (oftast nakna) människor som står / sitter / ligger stilla i X antal minuter. Syftet är att snabbt rita av kroppar för att få med de viktigaste aspekterna. En ganska bra metod att bli bättre på anatomi! Utbildningen på Serie- och Bildberättarprogrammet innehöll en hel del kroki, och det var väl första gången jag började med det. Efter det har jag halkat efter lite. Jag försökte hänga med på några jag fick höra om via min ateljé i Bagarmossen, men riktigt frekvent blev jag inte förrän för ca tre år sedan. Jag gjorde, och gör fortfarande, en del nybörjarmisstag. En sak specifikt för serietecknare verkar vara att göra huvudet för stort, haha. Så jag följde Lisa Medins trick på det och sparar alltid det till sist. Jag sl...
Inför min bok som samlade mina självbiografiska klotterserier bad jag vänner och kollegor att rita porträtt på mig att ha med istället för ett fotografi. Jag fick 25 bilder, och samtliga ska besvaras med porträtt på tecknarna! Charmerande Jenny Berggrund var en av de som tog fram tuschet! Hihihi! Men seriöst, jag sitter i ett slottsfönster med serieoriginal och lyssnar på natten... eeh alltså, det här ÄR min vardag. Åh, och det är tusch, och jag har fin klänning, och wow. Eh, jag tycker mycket om den här, jag känner mig liksom hemma i den. Jag kommer inte ihåg hur jag träffade Jenny! Det slår mig först nu. Hon är någon som man känner liksom alltid funnits där. Ni har nog sett hennes illustrationer, men min favoritdel av hennes arbete är såklart Ink . En vardagsrealistisk serie med just den slice of life jag vill se mer av. Handlingen kretsar kring ett gäng vänner och deras vardagliga bestyr. Vilket inkluderar allt från relationsproblem till ...
Kommentarer
Skicka en kommentar