Ja, jag bloggade lite om djurkroki för ett slag sen, men nu tänkte jag blogga om (människo-)kroki. Jag har valt att illustrera detta inlägg med en mängd krokiteckningar från mitt senaste krokiblock och min dator. Det jag snackar om är alltså att rita av (oftast nakna) människor som står / sitter / ligger stilla i X antal minuter. Syftet är att snabbt rita av kroppar för att få med de viktigaste aspekterna. En ganska bra metod att bli bättre på anatomi! Utbildningen på Serie- och Bildberättarprogrammet innehöll en hel del kroki, och det var väl första gången jag började med det. Efter det har jag halkat efter lite. Jag försökte hänga med på några jag fick höra om via min ateljé i Bagarmossen, men riktigt frekvent blev jag inte förrän för ca tre år sedan. Jag gjorde, och gör fortfarande, en del nybörjarmisstag. En sak specifikt för serietecknare verkar vara att göra huvudet för stort, haha. Så jag följde Lisa Medins trick på det och sparar alltid det till sist. Jag sl...
Oj, oj, oj - värsta seriöst, ju. D: Skulle jag aldrig klara av med mina skissblock - hälften av dom blir ju bara en massa fulkladd som jag aldrig vill titta på igen, och hade jag en sån där introbild så skulle jag få prestationsångest.
SvaraRaderaMen hur som helst är det en mysig bild. :D Jag gillar katten speciellt, samt den fantastiskt rutiga kjolen.
Haha! Jag började faktiskt att göra intros efter att jag sett Mattias Inks och Stina Lövkvists, vilka i mina ögon är så sjukt jävla grymma att man får prestationsångest för mindre. Så det var läskigt, och den första var inte alls såhär fin, men sen blev det kul liksom! Majoriteten av mina skissblock består av dagboksserier. Sen är det en liten procent seriösa grejer, och resten är klotter och anteckningar. Jag tycker om att spara dem och bläddra i dem senare, av dagbokskälen då. Fast det med att jag tecknar dagbok är väl mer ett flyktigt försök att fånga verkligheten so- nu går jag offtopic!
RaderaTack!! Just det med tartan-kjolar, hjältinnan i Anima har ju en sådan, men i serien är det bara en screen tone, vilket jag fortsatt med i serien av konturnelitetsskäl. Så varje gång jag ritar en tartankjol utanför Anima-serien känner jag att jag måste överprestera som fan för att komma undan.