Hatten är din

Okej, det här inlägget kommer lite sent. Jag har berättat om det för rätt många, men postar det inte förrän nu. Såhär är det, jag har en vän som jag brukar kalla för K. Vid något läge när jag besökte honom köpte jag en hatt som jag tycker mycket om. Den har en skärm mot solen, den är i tunt tyg och därav inte varm, den har lätt att hålla fast mitt hår under den när det är varmt ute, den har en söt rosett.

Foto på mig med hatten. © Lisa Medin

En dag hänger jag med K och glömmer min hatt hos honom. Han märker detta och låter meddela att hatten nu inte längre är min, utan hans nya bästa vän. Sen skickar han mig flertalet mail (med foton) som berättar om deras vänskap, allt de gör tillsammans  etc.

De läser Kalle Ankas Pocket tillsammans

Äter frukost ihop

Chillar i solen...

Hatten tycker om ostbågar. Jaha..

"Hatten berättar ett roligt skämt medans vi väntar på att nudelvattnet ska koka"

"Bästisar! Gör allt tillsammans!"

"Dags för en tupplur"

Det är lite frustrerande att inte ha sin favorithatt och dessutom få en massa foton på den.
Detta räckte såklart inte.

K håller nämligen på att utbilda sig till tågförare. När den här historien utspelar sig gick han en praktik på SJ. Han lät sin nyfunna vän följa med på äventyr.

"Hatten vill också köra tåg"

"Hatten tar en tidig kaffe i Borlänge. Brr va tidigt"

"Hatten hittar ny kompis i Gävle"

"Hatten tittar på passagerare i Uppsala"

Dvs... ganska snabbt... hade den där hatten varit på fler ställen i Sverige än jag varit.