hellove - Stef Gaines

Matlagningsserier är bara så bäst! Mycket av det jag lagar idag hade jag inte gjort om jag inte hade läst serierecept från Tinet Elmgren och Lucy Knisley. Serietecknare måste vara bra på att laga mat för att, ja... ... så inte förvånande är många av mina kollegor bra på att laga mat. Det senaste halvåret har recept i serieform varit ett återkommande samtalsämne bland de jag hängt med. Och det var väl i våras efter att ha läst Lucy Knisleys RELISH som jag tänkte att "Fan, man borde starta det som en bloggserietrend!" Min idé var då att alla skulle bidra med ett gäng olika slags recept. Typ ett storkok som blir många lunchlådor en dessert / ett bakverk / en drink / liknande en frukost en riktigt god middag något en precis upptäckt / lärt sig Sen skjöt jag upp det då jag har flera andra projekt som får gå före. Det har jag fortfarande, men vafan, jag gör också en jäkla massa lemonad just nu. (dvs den sista av mina föreslagna punkter) I början var det "wow!...

Jag hittade till [ the everyday sexism project ] vilket är en hemsida dit en kan skicka erfarenheter av att bli utsatt för sexism. Detta för att upplysa folk om att det faktiskt händer, även i länder som tror sig vara jämställda. Jag gör väldigt sällan serier på det här temat, men beslöt mig för att göra en på en handling jag gör nästan varje dag. För att på en gång svara på några kommentarer det händer att jag får när jag tar upp sånna här saker: Nej , det spelar ingen roll vad jag har på mig, detta händer även när jag har full vintermundering. Nej , det är inte en komplimang. Snubbar gör inte detta för att lära känna mig eller ge mig någon uppskattning, de gör det för att de KAN. Nej , jag tänker inte skaffa körkort eller undvika kollektivtrafik övht, det är inte mitt beteende som ska ändras. Jag har funderat på att göra en liten sticker för SL att sätta upp bredvid klistermärket som visar personen med käpp. En informerande haiku eller något. Det skulle stå något i stil ...

Det finns en anledning att föra dagbok, och det är så att framtida versioner av en själv ska kunna kolla hur något var / gick och vad som bör tänkas på inför nästa gång. Så jag ser inte detta inlägg som en rättvis bild av hur Stockholms Internationella Seriefestival 2013 var, utan bara mitt personliga möte med det. ( Liknande inlägg från förra året ) Årets SISu för mig i korthet: Jag hade tagit ledigt från mitt dayjob nästan hela veckan och hann således på några av eventen som hölls under veckan innan marknadshelgen också. Jag och min rumskamrat hade rekord på folk som bodde hos oss under helgen, några anmälda sen ett halvår tillbaka, några på spontan övernattning efter förlorad sovplats / rolig efterfest. Bild från det väldigt trevliga Serieteket-minglet © Makan E-Rahmati Közi (min katt) tuggade på en påsklilja under fredagens morgon och fixade därav ett spontant akutbesök hos veterinären. Därav blev jag liiite mindre äventyrlig under helgen. Közi klarade sig utan andra m...

Första gången jag var hemma hos Linus skröt jag som fan med att jag cyklade till min ateljé jämt. Det visade sig under senare samtal att han hade lika långt till sin ateljé som jag har till min(1 mil). När han sen skaffade en egen cykel och började med samma sak gjorde han det såklart snabbare änn mig, morr. Men cyklandet har fortsatt vara en gemensam grej och nådde väl sitt esse när vi under den senaste veckan kunnat cykla ihop. Självklart tog det inte lång tid innan detta blödde ut genom våra tecknarhänder. SÅ - introducing! LINUS REMAHL med cykeln: ©LinusRe   och STEF GAINES med cykeln: ©LinusRe Men jag går händelserna i förväg, så här kommer en serie: Köp vårt cykelseriefanzin på nästa omgång av Stockholms Internationella Seriefestival! Här följer Linus version av när vi bränner på under raksträckan! och så ett foto på Rainbow Dash, Rex och Linus. (" Rainbow Dash "?)

Yo yo yo!! Nu sätter Stockholms Internationella Seriefestival igång! Och mer informativt än någonsin! All info och hela programmet går att läsa [ här ] och [ här ]. Men bäst av allt är [ Serieteket-bloggen ], där det publiceras info om olika evangemang flera gånger per dag! Läs och bli pepp! Jag var förbi Kulturhuset förra veckan och hämtade upp det här fina lilla info-paketet(gratis, såklart!): och det kommer finnas t-shirtar!! <3 <3 <3 Det finns tokmånga event jag vill gå på. Jag nöjer mig att lista tre ur två kategorier som jag personligen vill satsa på ordentligt. För dig som vill jobba med serier: En seriebransch i förändring: Festivalens stora branschsamtal De tongivande förlagen samt bokhandeln i en dialog om den svenska marknadens nutid och närstående framtid. Moderator: Roger Wilson (SR Kino i P1). Söndag 12.00-13.30 STUDIO 3 Det finns så många antaganden om hur det här funkar, och om man inte har möjlighet att hänga med storförlagen sj...

Jag jobbade natt förra helgen och ska göra det denna också, så det var ingen idé att ens försöka vända dygnet där emellan. Jag satsade därav på en hel veckas nattdygnsrytm. Fast sen har man grejs att göra hela tiden som beror mycket på folk som är uppe i takt med solen. Så det har varit en del väntande och jag har behövt hålla mig vaken mer än jag tänkt ibland. Så jag ritade på en bild för att få tiden att gå igen . Den här var dock inte över fyra timmar i streck, utan kommit upp då och då. När jag pendlat till kneget, när jag vändar på att klockan ska bli tio så att jag kan ringa folk, etc. Jag ville rita växter, men sen har LinusRe ritat en jäkla massa sci-fi -grejer på sistone. Så jag blev väl s mittad i nspirerad .  Rymdträdgårdar är balla. Det coolaste är att man faktiskt kan fixa en egen hemma .

Utanför min ateljé i Hofors. Foto © Lisa Medin När jag var 12 år läste jag på internet om en serietecknarskola. Serietecknarskolan i Hofors. Några i den dåvarande klassen hade länkat deras hemsida full med elevserier. Jag läste om ämnen som var för mig helt förtrollande. Det var två år sedan jag bestämt mig för att bli serietecknare och de kommande sju åren skulle bara tillbringas med att rita massvis med serier och längta längta längta. När jag tog studenten hade Serietecknarskolan blivit en del av Högskolan i Gävle. Det fanns alltså ett program, och det var det enda jag sökte. Serie- och Bildberättarprogrammet. Vi var 180 sökande, typ 80 som fick komma på intervju, och ett tjugotal som kom in på utbildningen. Det blev två fantastiska år, med rejäla ljusbord, flytande tusch, en resa till Bryssel, mina första Small Press Expon, CSN och serier serier serier. Och klasskamraterna. Jag kämpade fortfarande enormt med mig själv men kom till en värld där alla var underdogs och ingen beh...