Snabb deadline och betaljobb först
Hej och välkomna till en serietecknares dagbok från sin första riktigt intensiva månad som frilansare på heltid. Under sommaren var det inte så mycket så jag tog det, kanske lite väl lugnt, då jag bara hade två-tre deadlines, och samtliga var först i mitten av september.Så dålig prokastineringsvana trogen tog jag dem först strax innan septembers början. Och då hör såklart andra jobb av sig på samma gång.
Men vi kanske ska ta det i ordning?
Det var en makalös sommar. Jag har badat, gått på konserter, tältat i skogen och åkt interrail med Liam. Självklart har jag tecknat om det, men sen kom jag på idén att skicka in allt tecknat som en installation till en utställning, också med deadline i september. Och det ska vara tidigare opublicerat om det ska kunna platsa. Så vi får hålla tummarna och vänta lite.
I alla fall, väl hemma sätter jag väl igång med mina första grejer. Åh vänta, här kommer jobberbjudande ett och två öh, hur göra. Allt som allt hade jag en lista på sju deadlines att följa. Tid och pengar var saker som genererade hur högt på listan saker hamnar. Det vill säga, betaljobb kommer före probono-jobb eller chansningar. Snabb deadline kommer före senare deadline.
Jag hade börjat peta på ett bidrag till Seriefrämjandets stora tävling för serier för barn (ISV) innan september och skulle just börja tuscha när den här prioriteringslistan blev. Tävlingsbidrag är chansningar, jag vet inte om jag kommer få några pengar alls för den arbetstiden. Så den fick snällt vänta vid sidan om till sista veckan i september. (Vilket gjorde det extra skönt att deadlinen hade flyttats till 2 oktober)
Så snabb deadline och betaljobb först.
Det var busroligt att jobba med reklam. Man tänker på Moebius eller Hans Arnold när man tuschar. Och sen får man pengar som kan gå till mat och hyra. Underbart!
Och nu när hösten är igång dröjer det inte länge till Kamratpostens halloween-nummer. Om ni kollar baksidan hittar ni ännu en serie om barnen Ayomie och Liv som tacklar grejer med information. I det avsnittet försöker Liv göra läskiga saker mindre skrämmande. Jag blev riktigt nöjd med den här, och Kamratposten är alltid roliga att jobba med.
Så jag ritar den samtidigt som jag renskriver en intervju med serietecknaren (och min kompis) Li Österberg. Den blir riktigt kul och ni kan läsa den i vinternumret av Bild & Bubbla! Ni känner igen numret på att Li gjort omslaget, en dansande Persefone. Intervjun fokuserar på Lis serier om grekisk mytologi. Om ni inte läst dem ännu föreslår jag att ni letar upp hennes senaste bok, Ljusförgörerskan. Ruskigt bra.
Ah, och i samma nummer av Bild & Bubbla kommer ni även kunna läsa en fyra sidors serie som jag gjort om en researchresa som Lisa Medin drog med mig på.
Visst ser det spännande ut? Fyra sidor är den. Vinternumret av Bild&Bubbla! Det kommer bli grymt!
Jag jobbar med mitt utställningsbidrag och läker. Vanligtvis avstressar jag genom att springa eller träna varannan dag, men det får jag inte just nu av hälsoskäl, så jag tar Pokémon-promenader. När man som jag, bor på landet, finns det inte så många monster att fånga utan typ tre. Men det är en mycket rolig stegräknare med gulliga djur så den fyller ett syfte ändå.
Jag hinner med utställningen och sätter mig ner för att tuscha vidare på mitt bidrag till ISV. Nu har jag alltså en vecka på mig att fixa nio sidor i färg och är helt beredd på att jag inte kommer fixa det. Det är en sån där deadline som är okej att släppa, eftersom det är en chansning.
Linus sa en gång att mer kreativitet föder mer kreativitet. Dvs ju mer man tecknar, desto lättare blir det att teckna. Det stämmer skönt nog. En annan sak som stämmer är att ju mer man tecknar, desto bättre blir man på att teckna.
Jag har en ny tuschpenna, och hur jag använder den är en sak jag lär mig genom att använda den. Jag hade som sagt börjat på ISV-bidraget i början av månaden. Jag hade tuschat första sidan, men 14 andra seriesidor emellan den och fortsättningen gjorde att det var en del skillnad, och den fick tuschas om.
Nu plötsligt är allt klart! Jag kan knappt fatta att jag lyckades med en sådan intensiv månad efter en så lugn sommar, men det gick. Om ett par månader får jag veta om mina chansningar gick vägen samt se mina jobb i tryck. Tills vidare har jag tagit två dagar ledigt. För jag hade ingen helg i september, vilket är en grej jag ska försöka undvika att upprepa. Jag har för övrigt också insett att jag numera är en tecknare som behöver dagsrutiner. Jag kan inte sitta uppe hela natten för att komma ikapp. (det var något jag aldrig lyckades med under den här månaden) Jag måste gå upp tidigt och ta vara på mina aktiva timmar och sedan pusta ut. Jag har haft mycket att göra under september, men jag har inte överarbetat och det är det som känts bäst. Jag har tagit mina pauser, ätit bra mat och sovit helt ok. På nästa race ska jag försöka äta mindre godis, borsta tänderna bättre och ta mina helger.
Så för att hålla igång tecknarmotorn har jag hoppat på årets omgång av inktober. (tuscha en bild varje dag i oktober) Valentin märkte att vi båda har svårt för att rita bakgrunder och miljöer, så vi satte det som en gemensam utmaning att försöka göra våra inktobers med det temat. Jag kommer inte göra bakgrunder varje dag, då skulle jag bli galen. Men minst tre per vecka. Jag ser väldigt mycket fram emot chansen att bli bättre på dem. Om ni vill se dem så kommer jag lägga upp dem varje dag på mitt instagram-konto och min Tumblr.
I övrigt är min oktober betydligt lugnare än september (ge mig jobb, jag kan ta dem!). Jag trivs väldigt bra med mitt ritbord i skogen. Allt känns så bra just nu. Eller det känns liksom realistiskt, roligt och rimligt att jobba med det här.
Men om ni kommer på ComicCon i Stockholm 5 november kan ni se mig teckna live på illustratörcentrums scen klockan 13.00! Jag kommer troligen ha slipat tuschningsmusklerna extra mycket då så det kan bli ballt. Och det kan bli en chans att även se Linus penna live.
Kommentarer
Skicka en kommentar