Inför min bok som samlade mina självbiografiska klotterserier bad jag vänner och kollegor att rita porträtt på mig att ha med istället för ett fotografi. Jag fick 25 bilder, och samtliga ska besvaras med porträtt på tecknarna! Charmerande Jenny Berggrund var en av de som tog fram tuschet! Hihihi! Men seriöst, jag sitter i ett slottsfönster med serieoriginal och lyssnar på natten... eeh alltså, det här ÄR min vardag. Åh, och det är tusch, och jag har fin klänning, och wow. Eh, jag tycker mycket om den här, jag känner mig liksom hemma i den. Jag kommer inte ihåg hur jag träffade Jenny! Det slår mig först nu. Hon är någon som man känner liksom alltid funnits där. Ni har nog sett hennes illustrationer, men min favoritdel av hennes arbete är såklart Ink . En vardagsrealistisk serie med just den slice of life jag vill se mer av. Handlingen kretsar kring ett gäng vänner och deras vardagliga bestyr. Vilket inkluderar allt från relationsproblem till ...
Igenkänning igen. Som fan.
SvaraRaderaAtt det ska vara så satans svårt att fatta att bara för att det inte ser ut som inne i huvudet så behöver det inte vara dåligt — men nej, hjärnan fungerar inte så. Och så tvingar vi in oss själva på att teckna, ibland tror jag att det är något stort självskadebeteende på oss som grupp.
Jaaa Stef, fy fan vad bra! XD
SvaraRadera