Den här veckan är det Stockholms Internationella Seriefestival!

Yo yo yo!!

Nu sätter Stockholms Internationella Seriefestival igång! Och mer informativt än någonsin! All info och hela programmet går att läsa [här] och [här]. Men bäst av allt är [Serieteket-bloggen], där det publiceras info om olika evangemang flera gånger per dag! Läs och bli pepp!

Jag var förbi Kulturhuset förra veckan och hämtade upp det här fina lilla info-paketet(gratis, såklart!):

och det kommer finnas t-shirtar!! <3 <3 <3

Det finns tokmånga event jag vill gå på.
Jag nöjer mig att lista tre ur två kategorier som jag personligen vill satsa på ordentligt.

För dig som vill jobba med serier:

En seriebransch i förändring:
Festivalens stora branschsamtal
De tongivande förlagen samt bokhandeln i en dialog om den svenska marknadens nutid och närstående framtid. Moderator: Roger Wilson (SR Kino i P1).
Söndag 12.00-13.30
STUDIO 3

Det finns så många antaganden om hur det här funkar, och om man inte har möjlighet att hänga med storförlagen själv har man nog väldigt svårt att skapa sig en bild av det. Därav tycker jag att det här är ett av de bästa initiativen på hela festivalen, och alla som vill arbeta inom den svenska seriebranschen bör gå.


Serienät
Natalia Batista (Nosebleed Studio), Karin Nyberg (Dotterbolaget), Mattias Elftorp (Tusen Serier), Anders Bo Ashi Johansson (C'est Bon Kultur) och Malin Lindroos (Swedish Comic Sin) talar om nätverkande bland serieskapare.
Lördag 14.30-15.30
STUDIO 3

Svenska serieantologier blir allt fler. Om du är idéerna att skapa en själv, eller delta i någon av de existerande, kan detta vara väldigt inspirerande.

Nätserier
Rene Engström, M. Falke, Yvette Gustafsson och Johan Wanloo om att publicera serier för webben. Moderator: Sanna Valapuro.
Lördag 16.00-17.00
PLATTANSCENEN

Internet är betydligt billigare och lättare att sprida än de tryckta böckerna. Fortfarande ett tämligen ungt, men otroligt inspirerande format!


För dig som är entusiast:

Porco Rosso
Serietekets filmklubb: Hayao Miyazakis ”Porco Rosso” presenteras av Tinet Elmgren.
Torsdag 18.30-20.00
KLARABIOGRAFEN

Jättefin film med annorlunda berättarteknik. En av mina personliga Ghibli-favoriter. Jag ska så gå.

Ola Skogängs ockulta stad
Utställningsvernissage och boksläpp. Lisa Medin samtalar med Ola Skogäng och Daniel Thollin från 17.30. Utställningen i Lilla Galleriet pågår t.o.m. 16/6.
Fredag 17.00-19.00
BIBLIOTEK PLATTAN

Dagen innan invigningen till seriefestivalen passande nog med ett nytt seriealbum från den mest stockholmska- eskapismiska- serieska- Theos Ockulta Kuriositeter

Enrique Fernández & Peter Madsen
Gästerna Enrique Fernández [SPA] och Peter Madsen [DAN] intervjuas av Fredrik Strömberg.
Lördag 11.30-12.30
STUDIO 3

Om du gillar eskapism och vackra seriealbum, och inte vet vilka de här snubbarna är, bör du pallra dig dit!

Ja, och så förståss: SMALL PRESS EXPO! Mässan där du finner såväl storförlag som glada nya drömmande serieskapare!!

Mig finner ni iår, precis som förra, vid två bord.

Jag och Yvette, vi är så jävla snygga.

Dels delar jag ett bord i hörsalsfoajén tillsammans med fantastiska [Yvette Gustafsson]. Hon kommer ha med ett nytt fanzin "En dryg kopp kaffe". En fristående och avslutad serie om ett gäng baristor. Den berättar om hur det är att jobba inom serviceyrken när man kanske egentligen vill göra något annat. Den är bitter, drömsk och välsmakande, precis som kaffe! Och jävlar vad snygg den är! Hon kommer också ha med små Kalle Hizz-fanzin för liten peng. De tog slut rätt snabbt sist hon sålde dem på SPX, så hugg tag i dem så fort du kan! Ja, och så har hon precis börjat lansera sitt [Crowfoundingprojekt för ett samlingsalbum för Zak&Ting]!(Ängeln och Demonen, kända från tidningen Nemi samt [internet])

Själv har jag inget specifikt nytt i fanzinväg. Men om det är någon gammal klassiker du inte fått tag på innan är detta din chans. Och såväl jag som Yvette kommer sälja balla saker som vi ritar på plats. Vad sägs om en enkel Twitter-avatar direkt till din mail för ynka 50 spänn? Du vet att du vill!

babian.se ska släppa ett nytt nummer lagom till festivalen, och i enlighet med årets tema, är det ett eskapism-nummer! Det trodde ni inte, va? Vi har letat upp ett gäng små guldkorn och jäklar vad bra det kommer bli. Det bästa med det här är att du kan läsa det även om du inte kan ta dig till Stockholm - då det finns på internet!! Släpp till helgen!

Årets marknad blir så stor att jag sidolägger kartan:

Nu önskar jag att jag i egenskap av fanzinrecensent med mera kunde skriva en lista med riktigt bra fanzin ni bör plocka ihop. Och, okej, jag ska skriva ner ett gäng trycksaker jag ser fram emot, men bara ett par stycken. Det är väldigt mycket jag hört om som kommer bli väldigt ballt, så jag kommer glömma ett gäng grejer. Men men!

T.ex. kommer både Elias Ericson och Elis Mimborg ha egna fanzin och böcker iår.
Malin Svedjeholm släpper äntligen sitt första Plåstra-album!
Mattias Elftorp har gjort ett stort samlingsalbum för de första numren av Piracy is Liberation.
Johan Jergner Ekervik släpper äntligen en ny Goda Dagar.
Ja och så vårens böcker som redan kommit, typ Berättelser från Engelfors, Medley(med en toksnygg poster!!), Det Bästa Barnet m.fl. men som ni kommer kunna få här... signerade!!

Ja, och så förståss, hoppas jag att alla noterat det här [färgseriealbumet om transvestism]? Med hela 27 tecknare som bidragit med vinjettbilder, hela seriekapitel med mera.

Ja! Den har med Axel Nilsson, Joakim Waller, Sam Quack, Oscar Hjelmgren, Lisa Larsson, Anders Végh Blidlöv, Fanny Niklasson Wihlborg, Alice Engström, Max Gustafson, Elis Minborg, Marie Post Riggelsen, Linus Remahl, Tomas Antila, Martin Högstedt, Karin Rindevall, Ida Öhlén, Jan Kustfält, Malin Lindroos, Annika “Ankan” Andersen, Jenni “Luna” Söderlund, Elias Ericson, Lisa Rydberg, Alexander Karlsson, Malin Rosenqvist och Elin Telilä Jakobsson. Och omslaget är tecknat av mig!

På mitt bord kommer jag sälja ett gäng av dem för 100 kr. Väldigt många av de deltagande tecknarna kommer vara på plats, så det här är bästa tillfället att få den signerad!

The Waters of Mars

Jag jobbade natt förra helgen och ska göra det denna också, så det var ingen idé att ens försöka vända dygnet där emellan. Jag satsade därav på en hel veckas nattdygnsrytm. Fast sen har man grejs att göra hela tiden som beror mycket på folk som är uppe i takt med solen.

Så det har varit en del väntande och jag har behövt hålla mig vaken mer än jag tänkt ibland. Så jag ritade på en bild för att få tiden att gå igen. Den här var dock inte över fyra timmar i streck, utan kommit upp då och då. När jag pendlat till kneget, när jag vändar på att klockan ska bli tio så att jag kan ringa folk, etc. Jag ville rita växter, men sen har LinusRe ritat en jäkla massa sci-fi-grejer på sistone. Så jag blev väl smittad inspirerad.

 Rymdträdgårdar är balla. Det coolaste är att man faktiskt kan fixa en egen hemma.

Paradise Lost

Utanför min ateljé i Hofors. Foto © Lisa Medin

När jag var 12 år läste jag på internet om en serietecknarskola. Serietecknarskolan i Hofors. Några i den dåvarande klassen hade länkat deras hemsida full med elevserier. Jag läste om ämnen som var för mig helt förtrollande. Det var två år sedan jag bestämt mig för att bli serietecknare och de kommande sju åren skulle bara tillbringas med att rita massvis med serier och längta längta längta. När jag tog studenten hade Serietecknarskolan blivit en del av Högskolan i Gävle. Det fanns alltså ett program, och det var det enda jag sökte.

Serie- och Bildberättarprogrammet. Vi var 180 sökande, typ 80 som fick komma på intervju, och ett tjugotal som kom in på utbildningen. Det blev två fantastiska år, med rejäla ljusbord, flytande tusch, en resa till Bryssel, mina första Small Press Expon, CSN och serier serier serier. Och klasskamraterna. Jag kämpade fortfarande enormt med mig själv men kom till en värld där alla var underdogs och ingen behövde spela. För vi hade en passion som band oss samman.

Och efter att ha gått där var det en hel massa med folk som plötsligt på ren automatik var mina vänner. Någon slags lumparblick eller något. Man kunde mötas på mässor och fester och konstatera att "vi har båda varit där". Jag vet inte om det är så för alla, eller bara en enkel isbrytare för mig. Men varje gång jag mött någon som gått samma utbildning har en viss del av osäkerheten när man möter någon för första gången plötsligt varit borta.

Så var det även med Linus. Men han kom från en annan variant av min skola. För honom var det Gävle som gällde, och inte Hofors, som han aldrig satt sin fot i. Utbildningen hade flyttat, det var nya lokaler. Jag hade läst om dem i ett bildreportage som Efraim Ramsén(också gammal HiG:are från annan generation än mig) gjort någon gång. Jag hade varit i högskolans Gävle-lokaler, men aldrig i det som sedan blivit Serie- och Bildberättarprogrammet.

Men jag ville dit. Jag ville se hur de hade det. Hur det var med Comic Royale, hur det var med eleverna, hur det var med serietecknarna.Vi hade snackat mycket om att åka tillbaka. Men resor kostar ju alltid en massa. Sen kom vi på att Sveriges kollektiva trafik tyvärr är så pass dyr att det lönar sig att vara miljöovänlig. Så jag högg tag i Efraim på facebook:

En bonus var att flera gamla elever som hörde om vår resa också beslöt sig att återvända till stan samma datum. Folk valfärdade från Norrköping, Uppsala, Göteborg. Majoriteten från tiden efter skolan flyttat till Gävle, så jag skulle alltså möta många nya ansikten. 

Lördag morgon lämnade vi Stockholm. Fem kollegor och vänner i en bil.

haha, Ghibli-bilen. VtH: Olov Redmalm, Linus Remahl, Jag, Efraim Ramsén och Elena Serrander.

 Resan avnjöts med kaffe och choklad. Samtal ringdes till vänner vi skulle möta, instagrambilder lades upp, twitterstatusar skrevs. Vi åkte längst bekanta vägar och konstaterade hur glada de gjorde oss allihopa. Efraim hade tagit det fantastiska initiativet att skapa en gemensam spellista på spotify. Veckan innan hade alla lagt till lite olika låtar som nu var vårt soundtrack hela vägen.
Samtidigt som vi började rulla in i staden slog detta musikstycke igång, och vi kom upp framför Högskolan i Gävle ca 01:45 (Jo, det är sant! Som om stämningen inte var magisk redan innan?!)

En drog fram sitt gamla kort, drog det i låset, och dörrarna var öppna.

Faktum är att det var mycket precis som jag hoppades att det skulle se ut innan jag började där. Datasalen var rymlig och med stora Mac-datorer. Det var inte ett utan tre klassrum med ljusbord. Allt sammanbundet av en korridor med bokhyllor, arkivsamlare, tavlor och läshörnor. Väggarna, borden, och alla uttrymmen som gick var fyllda av teckningar, affischer, scheman och klotter. I ett rum hade någon saknat en tv och således byggt en i kartong. Jag blev väldigt rörd av alla anteckningar och spår av alla som satt och suttit där. Det var väldigt konfunderande att Yaranaika-mannen fanns bland dem, då han en gång satt bland mina klasskamraters platser i Hofors.

Whiteboardtavlorna var fyllda av teckningar. Veckans tema var döden. Det syntes att Oktober precis var slut. Flera av de lokala tecknarna hade varit på halloween-fest kvällen innan. Fredrik Ämting kom iklädd mask och slängkappa.

Något helt absurt var att jag uppenbarligen hade en namne där också!

Jag är då Sveriges arrogantaste serietecknare. Men jag tror det blev bättre stämning efter att vi kollat på Motorcity i datasalen. Det sista jag konstaterade med henne innan vi lämnade Gävle var att hon var kortare än mig, yngre än mig, gladare än mig, och sötare än mig. Då fnissade hon så rart.

En lunchbuffé intogs där jag hamnade vid samma bord som Elias Olsson. Han fick mig att skratta så att jag kräktes. Det har bara hänt mig en gång tidigare. Samma stad men fem år tidigare. Minns du det, Lisa?

Vi delade upp oss, halva gruppen vandrade genom staden, men halvan jag hängde på drog tillbaka till HiG och tecknade. Jag satt vid samma slags ljusbord som jag arbetade vid när jag lärde mig skraffera. De stora, välkomnande, ställbara. Jag blev dragen till datasalen där Mirjam introducerade mig för en tecknad tvserie med för lite uppmärksamhet. Någon anslöt sig med chips.

Det var många nya människor runt mig, men jag gick längst samma kanaler och genom samma portar. Över samma gator och förbi samma hus. Och det beständiga var den trygghet jag alltid känt när jag varit där. Att vara i ett slags limbo mellan därifrån en kom och dit en är påväg. Och precis som varje gång jag varit där, visste jag på något sätt, att jag var bland vänner.

Emelie Sandström öppnade så vi fick komma in till IDKA Kulturkiosken efter öppettiderna och se hennes och Rebecca Lindsmyrs utställning "SÅ JÄVLA FIN" som i huvudsak handlade om duktig flicka-syndromet, och jävlar vad den berörde. Den glada stämningen liksom tystnade lite. Flera försökte skämta lite men skämten dog på mitten. Tror alla kände igen någon, eller sig själva, lite.

Kvällen avslutades med en fest i ett seriekollektiv fyllt med coola grejer. Jag och Linus tjatade fram stora a3-papper och fick igång alla som satt vid något bord att rita. Kaffe gjordes via tryck-kokare, det var en flamingo på balkongen och dinosarier i vardagsrummet.

 Vår fantastiska värd Gustav var då tecknaren bakom den där läskiga HiG-masken som brukar bäras runt på Stockholms Internationella Seriefestival. Det är ett tecken för jätteroligt festfolk. Om ni ser någon med en sådan mask, bli vän med denne för hen är awesome!

Vi fick skjuts en bit och vandrade sen vid Sätras bekanta vägar för att finna vår plats att sova.

Tack till Ämting, Santiago och Latte, för att jag, Linus och Mirjam fick slagga i er crib.
Tack till Efraim och Elena som körde bilen och gjorde allt möjligt.
Tack för alla som kom. Vänner gamla såsom nya.

Jag vet inte vad för allmänintresse detta inlägg kan ha. Det kanske är därför jag dröjt så länge med att posta det. (Jag har haft svårighet att lägga ut personliga grejer de senaste månaderna) Det är en berättelse om en spontan och helt magisk resa. Om en helg fylld av vänner, de flesta människor som jag aldrig hängt med sådär förut.

Men det är sånt som öppnar upp äventyren. Något gemensamt. En stad vi kanske aldrig skulle varit i, en kväll som aldrig skulle hänt. Om det inte vore för en gemensam utbildning helt olika årgångar.

Den har ändrat sig så mycket sen jag gick där. Det den var för mig en första chans att göra allt jag drömt om. Jag tyckte att jag gav allt, men att jag borde gett så mycket mer. Den känslan verkar ha präglat fler av årgångerna efter. Runt Linus tid hamnade elever på sjukhus med skadade handleder eller kroppar som kollapsade. Då hade de förlängt utbildningen till 2,5 år, och tiden räckte ändå inte till. Det är därför de har 16timmarsserier(uppdelade på två dagar) och inte 24timmars. Det och många andra restriktioner sätts in för att förhindra de här tecknarna från att arbeta ihjäl sig. Ändå har jag och de jag mött svårt att visa upp sina alster därifrån. Vi jobbade hårt men räckte inte till. Men vi fick något på köpet.

Det händer att jag möter tecknare som lägger in, lite skamset, att de inte har någon serieutbildning. Nu menar jag absolut inte att förmindska de tre år av studier jag faktiskt tagit, men man behöver inte gå den vägen för att bli serietecknare.(min första publicering skedde när jag tog studenten) Jag har aldrig stött på tecknarjobb som haft tecknar-utbildningskrav. Och tecknarutbildning är heller ingen garanti för tecknarjobb.

Men det min tecknarutbildning gav mig var en samlingsplats. Den lät mig kämpa, skratta, gå på spökjakter och grilla med människor som lärde mig mycket och som senare skulle bli mina kollegor. Den gav mig en gemenskap som aldrig riktigt slutar någonstans. Den gav mig år då jag bara tecknade. Något jag, då jag inte jobbar heltid med detta, inte kunnat få senare.

Om du läser detta och funderar på en Serie- och Bildberättarutbildning, det är dags att söka nu. Den vid Högskolan i Gävle finns fortfarande, den tog bara en paus förra året. Men det finns även två utbildningar på Kvarnby Folkhögskola(den ena har jag också gått, och det var också magiskt) samt några kurser som verkar intressanta vid Malmö Högskola.

Oavsett vad, fortsätt möta nya kollegor. Fortsätt möta nya vänner. Fortsätt utmana och förbättra ditt tecknande genom de studier du hittar(alla studier behöver inte en skola, bara en sak som kroki eller prova nya material är en studie). Underskatta inte alla medel du kan ta för att bli bättre.

Rock on forever.

och så det nya blocket

blev ett b.n.t./home den här gången. Gjorde ett intro med kritor. Bilden är en hyllning till ett omslag till, hm, jag antar att det är den enda japanska serien jag följer just nu. Känner någon igen den?

"IF ONLY" var något jag skrev då jag kände att jag inte gjorde något alls. Vore kul med ett huvud som sprutar idéer likt en fjärils-svärm.

Det gröna blockets intro och innehåll

I [det här inlägget] nämnde jag snabbt mitt nya block och att jag nog skulle lägga upp en introbild framöver. Det blev visst aldrig att jag gjorde det, och nu har jag kommit till nästa block. Bu! Så här kommer introbilden, samt ett helt gäng skisser, skisserier, färgbilder m.m. som jag aldrig lade upp från det blocket.

jag gjorde så många "kär och töntig"-serier, så tänkte att jag lika gärna kunde göra ett intro med det temat

Vi snackade, han plinkade på en gitarr samtidigt, jag ritade

 Ja justdet, någon gång i höstas såg jag om Femte Elementet. En Luc Besson-film med lite Moebius och Mézières, Eric Serra-musik, världens töntigaste plot(EN PLANET AV ONDSKA...) och helt underbara karaktärer

Jag och Linus delar rädslor

Alla par som bjudit oss på middagar: Vi tyckte det var jättetrevligt och ses gärna igen!!

de här vännerna åkte samma tåg som mig och Egg, och de var lite för balla för att inte ritas av

jag gillar uppenbarligen mitt hem och mina blommor mycket?

[För er som inte hajjar vad jag syftar på]