hellove - Stef Gaines

Jag ville göra en serie med dessa, men hann inte. Någon annan gång. Traditionen med julkort är en jag tycker mycket om, men inte hunnit göra på över två år. Iår var det dock en samling vänner och kollegor som tog in mig i sin grupp för att få iväg en beställning och dela på frakten. Det blev även en chans att få lägga ner tid på att göra en bild både traditionellt och digitalt. Något jag annars inte kunnat göra på mycket länge. Min höst har fyllts med möten, så majoriteten av min tid har gått åt det och att skriva. Det mesta jag ritat har varit enkla, snabba bilder under tågresor mellan hemmet och jobbet. Men här fick jag iallafall en kväll åt att rita upp, tuscha, scanna, och sen också ett par kvällar att färglägga digitalt. Det blev en del utmaningar och den största var att göra en julbild med dagsbelysning. Utmaning då i stort sett alla andra julkort jag gjort haft nattbelysning och jag ville försöka komma utanför min comfortzone. Så pass stor att jag hela tiden jobbade med e...

Nu i helgen (rättare sagt från klockan 12 lördag 5 oktober till klockan 12 på söndag 6 oktober) var det 24 hour comics day. Den där utmaningen att teckna en 24 sidors serie från idé till färdigställd på endast 24 timmar. Utmaningen startades privat mellan Scott McCloud och Stephen R. Bissette, och 2005 gjorde Nat Gertler det till ett officiellt och internationellt event. Varje år hålls det, och alla är välkomna att delta. Utmaningen kan såklart göras hemifrån, men folk gör också stationer dit en kan anmäla sig om en vill kämpa tillsammans med flera kollegor.   Mitt bidrag iår blev en Eastman-variation, dvs jag hann inte klart helt under de 24 timmarna utan fick fila till det hela efteråt. (Trots litet arbetsformat) Och här är mitt resultat:                       De tre sista sidorna var i stort sett bara blåstiftsskissade när klockan slog 12 unde...

Min frånvaro sedan i våras kan skyllas på att jag är delaktig i tre rätt stora och roliga projekt. Samtliga tog sin start vid årets Seriefestival i Stockholm. Jag kommer att berätta om dem alla framöver. Ett av dem vet nog många redan om, det andra väntar jag med tills mina arbetsgivare lagt ut information om det. Men det tredje är att jag tuschat klart en serieroman på 181 sidor. Ja. Lägger ut den infon där.   Efter Stockholms Internationella Seriefestival kände jag en enorm inspiration och pepp. Så jag plockade fram ett serieprojekt jag påbörjade när jag var nitton. Jag har nämnt det lite förut , det har i alla fall bara samlat damm i en pärm, med sjuttio sidor kvar att tuscha och nästan alla sidor kvar att texta. När jag jobbade med det på Högskolan i Gävle tog det mig ca en dag per sida. Men jag har blivit både bättre och snabbare på att teckna numera, så jag gav mig fan på det en dag och upptäckte att jag numera kan göra upp till sju sidor av samma kvalité. Efter...

Klart jag har dykt, oj vad roligt det var! Jag har varit bortrest och haft fullt upp större delen av sommaren, vilket lett till att den här blogget dammat lite. Men nu har jag scannat en massa grejer jag ritat i kollektivtrafik och på tåg. Som den där serien t.ex. Mer kommer framöver! Och nyheter och skit med.

Matlagningsserier är bara så bäst! Mycket av det jag lagar idag hade jag inte gjort om jag inte hade läst serierecept från Tinet Elmgren och Lucy Knisley. Serietecknare måste vara bra på att laga mat för att, ja... ... så inte förvånande är många av mina kollegor bra på att laga mat. Det senaste halvåret har recept i serieform varit ett återkommande samtalsämne bland de jag hängt med. Och det var väl i våras efter att ha läst Lucy Knisleys RELISH som jag tänkte att "Fan, man borde starta det som en bloggserietrend!" Min idé var då att alla skulle bidra med ett gäng olika slags recept. Typ ett storkok som blir många lunchlådor en dessert / ett bakverk / en drink / liknande en frukost en riktigt god middag något en precis upptäckt / lärt sig Sen skjöt jag upp det då jag har flera andra projekt som får gå före. Det har jag fortfarande, men vafan, jag gör också en jäkla massa lemonad just nu. (dvs den sista av mina föreslagna punkter) I början var det "wow!...

Jag hittade till [ the everyday sexism project ] vilket är en hemsida dit en kan skicka erfarenheter av att bli utsatt för sexism. Detta för att upplysa folk om att det faktiskt händer, även i länder som tror sig vara jämställda. Jag gör väldigt sällan serier på det här temat, men beslöt mig för att göra en på en handling jag gör nästan varje dag. För att på en gång svara på några kommentarer det händer att jag får när jag tar upp sånna här saker: Nej , det spelar ingen roll vad jag har på mig, detta händer även när jag har full vintermundering. Nej , det är inte en komplimang. Snubbar gör inte detta för att lära känna mig eller ge mig någon uppskattning, de gör det för att de KAN. Nej , jag tänker inte skaffa körkort eller undvika kollektivtrafik övht, det är inte mitt beteende som ska ändras. Jag har funderat på att göra en liten sticker för SL att sätta upp bredvid klistermärket som visar personen med käpp. En informerande haiku eller något. Det skulle stå något i stil ...

Det finns en anledning att föra dagbok, och det är så att framtida versioner av en själv ska kunna kolla hur något var / gick och vad som bör tänkas på inför nästa gång. Så jag ser inte detta inlägg som en rättvis bild av hur Stockholms Internationella Seriefestival 2013 var, utan bara mitt personliga möte med det. ( Liknande inlägg från förra året ) Årets SISu för mig i korthet: Jag hade tagit ledigt från mitt dayjob nästan hela veckan och hann således på några av eventen som hölls under veckan innan marknadshelgen också. Jag och min rumskamrat hade rekord på folk som bodde hos oss under helgen, några anmälda sen ett halvår tillbaka, några på spontan övernattning efter förlorad sovplats / rolig efterfest. Bild från det väldigt trevliga Serieteket-minglet © Makan E-Rahmati Közi (min katt) tuggade på en påsklilja under fredagens morgon och fixade därav ett spontant akutbesök hos veterinären. Därav blev jag liiite mindre äventyrlig under helgen. Közi klarade sig utan andra m...

Första gången jag var hemma hos Linus skröt jag som fan med att jag cyklade till min ateljé jämt. Det visade sig under senare samtal att han hade lika långt till sin ateljé som jag har till min(1 mil). När han sen skaffade en egen cykel och började med samma sak gjorde han det såklart snabbare änn mig, morr. Men cyklandet har fortsatt vara en gemensam grej och nådde väl sitt esse när vi under den senaste veckan kunnat cykla ihop. Självklart tog det inte lång tid innan detta blödde ut genom våra tecknarhänder. SÅ - introducing! LINUS REMAHL med cykeln: ©LinusRe   och STEF GAINES med cykeln: ©LinusRe Men jag går händelserna i förväg, så här kommer en serie: Köp vårt cykelseriefanzin på nästa omgång av Stockholms Internationella Seriefestival! Här följer Linus version av när vi bränner på under raksträckan! och så ett foto på Rainbow Dash, Rex och Linus. (" Rainbow Dash "?)