hellove - Stef Gaines

Inför min bok som samlade mina självbiografiska klotterserier bad jag vänner och kollegor att rita porträtt på mig att ha med istället för ett fotografi. Jag fick 25 bilder, och samtliga ska besvaras med porträtt på tecknarna! Den alltjämt skicklige Martin Rebas var förståss en av de som bidrog! Jag tyckte om denna! Den var liksom, stilig! Jag älskar när man leker med lineart och komplementfärger! Och han drog med såväl mina påsar under ögonen som läpparna! Tyckte jag blev jäkla ball med och... Öh, vafan?! För några dagar sedan skickade han mig ett nytt porträtt med motiveringen att han inte vart så nöjd med förra. Vafan!! Den förra var ju skitsnygg! Men ja, eh det var denna med!! Shit vad söt jag var! Jag tänker lite mänga, men också typ, en tecknad intro till nån amerikansk serie eller så. Jag vill typ, tafsa på mitt ansikte när jag ser denna. Har jag ett sådär squishbart, sött ansikte? Är det därför jag tafsar på det när jag är nervös? Shit snygga ö...

Såhär dum får man se ut om man ska göra en gruppbild som kräver referensposer och man bara har sig själv att fota för fem väldigt olika karaktärer.

  Både jag och Janetta ritar grejs om Abbe, men är det någon som ritar asroliga pudelserier så är det Åke Forsmark ! Jag är helt kär i Dennis och kan läsa om hans inlägg om honom gång på gång. Typ precis så är det med pudel!!

I stort sett hela den här texten skrev jag i juni, sen lät jag det ligga. Efter input från en inspirerande kollega har jag nu beslutat mig för att publicera det. Ja, tillslut får man väl blogga om det. Något jag har haft på hold ganska länge. Ett projekt som följt mig flera år, som utvecklat mig som fan. Som jag skämts för. Som jag inte orkat med. Som varit det enda där jag kunnat leka. Min eskapism, men samtidigt smärtsamt nära min verklighet. Jag talar om Anima är alltså ett äventyrsepos som jag arbetat med ganska länge. Något som jag började med under den tiden då det fortfarande inte var ok att rita svenska äventyrsepos. Jag kanske ska börja med att förklara vad detta är? Folk brukar missuppfatta handlingen om de inte läser serien, och jag utgår alltid från att ingen läst den. (Återkommer om det) Kortfattat : E n femtonårig (ensam) flicka från Linköping (småstad i Sverige) har återkommande mardrömmar som drar henne till Cactiche (småstad i Slovakien). Där försöker hon o...

Idag var det bokbordet i Stockholm, och Seriegatan var en del som vanligt. De hade marknad, annordnade en stadsvandring om platser i serier, samt ett seriebattle. I battlet tävlade jag, Jonas Darnell, Tom Waldton och Kalle Landegren. Vi delades upp i lag med en veteran och en nykomlig, och jag är då officiellt inte längre nykomligt. Jag kallades "Seriesveriges hetaste upp and coming" senast i våras, och trodde att jag aldrig skulle loosa den stämpeln. Men nu har jag uppenbarligen det. Det känns både coolt och konstigt. Men ja, öh. Jag var i lag med Tom och Darnell var med Kalle. Och de spöade oss totalt. 2-4. Men men, det var skoj som fan, och efteråt kom två rara barn och sa att de tyckte jag var jättebra. FINA! Sen vandrade jag vidare längst bordet, mötte the Demervalls och pratade om Fairfax. Hade tänkt be Per vara en slags mentor vad det gäller att återge 60-tals Stockholm i serieform. Och han verkade vara på! I överlag en givande dag. Mitt depp förresten, det har v...

I know that you think you're not good for anything The world makes you feel so small Get on your wooden horse This is a ride, not a fight Mannen som skickade mig den låten fyllde år igår. Han skickar mig ibland saker för att muntra upp mig när jag är nere. Jag kanske inte varit så pepp på sistone. Jag kanske t o m framstår som rätt cynisk. Jag ber om ursäkt isåfall. Jag har bara varit rätt så orkeslös på sistone. Jag måste förändra några saker. Förhoppningsvis kommer de vara fixade i September.

Inför min bok som samlade mina självbiografiska klotterserier bad jag vänner och kollegor att rita porträtt på mig att ha med istället för ett fotografi. Jag fick 25 bilder, och samtliga ska besvaras med porträtt på tecknarna! Detta är ett av två specialinlägg med TVÅ porträttbyten i ett, nämligen då jag i exakt samma stund fick ett av varje Elmgren! Wow! Jag älskar verkligen båda de här porträtten. De gjordes under samma tillfällen, och bara tanken på att två tecknare gemensamt sitter och ritar porträtt på en är ju jätterörande. Sen är de matchande men ändå väldigt tydligt de olika tecknarnas stilar. Med Ainurs penna ser jag ut som en elegant flickseriekvinna med skrafferingar, stor hatt och vackra ögon. Med Tinets ser jag så tuff, hemlighetsfull och arbetsam ut (block i hand!) . Jag känner mig oerhört smickrad och bekväm i båda dessa porträtt, om man säger så. Ehe. Jag tror att de flesta skulle beskriva Ainur som typ SerieSveriges Historiker . Det enda...

Jag satt på kneget och chattade med Mattias Thorelli. Beklagade mig över att jag kände för att rita nåt vid sidan om men kom inte på vad. Han svarade " Rita en Kookaburra! "

Jag tog en trip förbi mina föräldrars landställe på Öland för ett jäkla bra tag sedan. En välbehövlig paus från allt. Ritade inte så mycket, skissade av djur och skrev på stoff till Fairfax.   Katt Bamse låg på andra sidan gården Mest var det så här: och det var underbart

Satt på kneget och kollade min gamla sensei* Stina Hjelms klotterserier . De är lite som mina fast mer vältecknade typ. Så jag tänkte att det vore ball att testa att klottra något med mycket bakgrund och detaljér, och gjorde detta. Lite inspirerat av hennes första inlägg . Det är ungefär såhär jag tänker mig att jag ska spendera mina lediga dagar. Det har väl hänt att det blivit så, EN gång. *=fast jag gjorde klotterserier innan jag hade henne som lärare ;)

En av många roliga saker med Bok- och Biblioteksmässan, det är alla coola böcker som släpps. Till exempel är Li Österbergs " Nekyia " som jag lite väl sent skickat en fanart till. Får se om jag hann in. Jag gillar verkligen Lis design på de grekiska gudarna. Mina första favoriter var Persephone och Hades, men Persephone ska inte dyka upp ännu, så jag slopade idén om att rita dem. Sen charmade Hermes och Kerberos mig igenom serierna. Eller ok, jag älskar hundar, så Kerberos hade väl försprång. :)

Gillette inspirerade mig att visa upp benen den här sommarn!  Jag bryr mig inte så mycket om rakning av kroppsbehåring. Jag ser det som något var och en får välja själva. Jag kan tycka att folk är snygga med håriga armhålor, fast jag tycker att jag är snyggast med rakade. Benen bryr jag mig inte så mycket om dock. Det händer att jag rakar dem någon gång och tycker att de är rätt fina när de är hårlösa och lena, men jag kan också tycka att de känns rätt söta med hår. Jag har aldrig haft någon särskild preferens där. Utom under två perioder. Den första var när jag var 13 och det kändes pinsamt och fel att vara hårig för alla andra var det ju inte. Det hade de kvinnoben jag såg lärt mig. I Tv och i verkligheten. Lyckligtvis varade den perioden rätt kort dels då min dåvarande bästa vän vägrade rakning och dels då jag strax kom in i en period då jag bah sket i mitt utseende. Den andra perioden var denna sommar. Då jag valt att inte raka dem och visa upp dem utan långa sockor eller w...