Tema hjältinnor
Så det är en trend att lista sina favorithjältinnor i sina bloggar just nu, i o m att det är den internationella kvinnodagen idag. (Den HUNDRADE internationella kvinnodagen också!) De flesta verkar köra på tre hjältinnor. Jag måste dra fem.
Hur gammal var jag när jag såg filmen ifråga? Jag vet inte. Men såhär, uppvuxen som kvinna blir man oftast van vid att läsa in sig själv i de manliga huvudpersonerna och identifiera sig med dem. När jag såg NIKITA var det typ första gången som jag verkligen fick en "WOOOOW"-känsla och tyckte att jag hade det bästa mudderfucking könet man kan födas med för jävlar baddass Nikita yeah!! Och soundtracket ÄGER.
Min första, NIKITA
(Luc Bessons version för i helvete, jag har fullkomligt ignorerat att de andra existerar.)
(Luc Bessons version för i helvete, jag har fullkomligt ignorerat att de andra existerar.)
Hur gammal var jag när jag såg filmen ifråga? Jag vet inte. Men såhär, uppvuxen som kvinna blir man oftast van vid att läsa in sig själv i de manliga huvudpersonerna och identifiera sig med dem. När jag såg NIKITA var det typ första gången som jag verkligen fick en "WOOOOW"-känsla och tyckte att jag hade det bästa mudderfucking könet man kan födas med för jävlar baddass Nikita yeah!! Och soundtracket ÄGER.
Tim Burtons CATWOMAN
Jag vet, hon är ingen hjältinna egentligen,
men hon var verkligen min hjältinna.
Åh jävlar JA Selina. BÄSTA karaktären någonsin. Hon börjar som en kvinna enligt alla cosmopolitan-omslag, vars liv bara kretsar kring att gå in i en gullig norm, känna sig ensam och värdelös, vara alla till lags och inte ta för mycket plats. Sen övergår hon till att bara FLIPPA, spöa skiten ur folk och SPRÄNGA saker. Vid ett läge räddar hon en tjej från att bli våldtagen och när tjejen ska tacka henne i vanlig "min hjälte"-manér svarar Catwoman bah "Jävla brudar, väntar alltid på att någon jäkla Batman ska rädda er" Hon ligger även bakom underbara fraser som:
Och såklart hennes sista scen. Jag får rysningar bara av att tänka på den. Åh Catwoman!
Jag såg väl lite CandyCandy som liten. Sen snubblade jag förbi mangan och läste igenom alla nio volymer. Och jävlar. Candy! Candice White springer runt bland typ överklassen i 1920-talets Storbrittanien och USA. Men i o m att hon är adopterad accepterar ingen henne riktigt, eller hon räknas liksom som inte lika mycket värd. Men hon vinner allas gunst genom att vara så jävla charmig och ta allt med en klackspark. Hon vet att hon inte kan bli en av de vanliga kvinnorna som bara bor i sina fina hus och är snygga. Men istället för att gnälla över det fokuserar hon på vad hon kan göra av livet.
Det här är alltså inte hjältinnan som får drömkillen och flyttar in i hans fina hus. Det här är hjältinnan som gör vad som passar henne. Och hon blir kär i två killar som är hennes drömprinsar var och en för sig, men hon förlorar båda på olika sätt, och boken fortsätter! Runt slutet försörjer hon sig själv men är omringad av vänner och lycka. Att själva serien har världens bästa slut och är snyggt tecknad är en höjdare det med. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva hur bra hon är.
Tänk dig att du tar alla actionrullar du hittar och tar bort allt som inte är action. Då får du WANTED. Den är så snygg och fånig att den blir bra. Och om man ignorerar den töntiga huvudpersonen och bara fokuserar på mudderfucking Fox så JÄVLAR! Där har vi en hjältinna som lever och dör för det hon tror på. Hon är så hård att diamant spricker. Eeeh.
Jag läste Neil Gaimans Sandman först 2009 och serien är mycket riktigt precis lika bra som det påstås. Finaste karaktären är helt klart Death. Jag vill skriva mycket om henne och de myskänslor man får såfort man tänker på henne. Min rumskamrat summerade det rätt bra med att referera till en scen då Death får frågan om hur hon kan vara så trevlig då hon möter så många fruktansvärda människor och Death svarar "Det är svårt att tycka illa om någon du känner så väl" Jag önskar lite att jag hade läst Sandman när jag var liten. Då hade jag kanske inte haft lika mycket dödsångest som jag hade.
Åååh, det finns så många! Jag vill snacka om fler. Och jag ville ta upp Oscar Francois de Jarjayes, men hon är ju helt klart en hjälte. Ah well.
Jag vet, hon är ingen hjältinna egentligen,
men hon var verkligen min hjältinna.
Åh jävlar JA Selina. BÄSTA karaktären någonsin. Hon börjar som en kvinna enligt alla cosmopolitan-omslag, vars liv bara kretsar kring att gå in i en gullig norm, känna sig ensam och värdelös, vara alla till lags och inte ta för mycket plats. Sen övergår hon till att bara FLIPPA, spöa skiten ur folk och SPRÄNGA saker. Vid ett läge räddar hon en tjej från att bli våldtagen och när tjejen ska tacka henne i vanlig "min hjälte"-manér svarar Catwoman bah "Jävla brudar, väntar alltid på att någon jäkla Batman ska rädda er" Hon ligger även bakom underbara fraser som:
"As I was saying, I'm a woman and can't be taken for granted. Life's a bitch, now so am I. "
Och såklart hennes sista scen. Jag får rysningar bara av att tänka på den. Åh Catwoman!
Candy Candy
70-tals shoujo när den är som bäst
70-tals shoujo när den är som bäst
Jag såg väl lite CandyCandy som liten. Sen snubblade jag förbi mangan och läste igenom alla nio volymer. Och jävlar. Candy! Candice White springer runt bland typ överklassen i 1920-talets Storbrittanien och USA. Men i o m att hon är adopterad accepterar ingen henne riktigt, eller hon räknas liksom som inte lika mycket värd. Men hon vinner allas gunst genom att vara så jävla charmig och ta allt med en klackspark. Hon vet att hon inte kan bli en av de vanliga kvinnorna som bara bor i sina fina hus och är snygga. Men istället för att gnälla över det fokuserar hon på vad hon kan göra av livet."Mina fräknar, spelar, mig ingen roll. Min platta näsa, den är okej den med."
Det här är alltså inte hjältinnan som får drömkillen och flyttar in i hans fina hus. Det här är hjältinnan som gör vad som passar henne. Och hon blir kär i två killar som är hennes drömprinsar var och en för sig, men hon förlorar båda på olika sätt, och boken fortsätter! Runt slutet försörjer hon sig själv men är omringad av vänner och lycka. Att själva serien har världens bästa slut och är snyggt tecknad är en höjdare det med. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva hur bra hon är.
Angelina Jolie som Fox från WANTED
Jag skiter i vad ni säger, Angelina Jolie YEAH!
Jag skiter i vad ni säger, Angelina Jolie YEAH!
Tänk dig att du tar alla actionrullar du hittar och tar bort allt som inte är action. Då får du WANTED. Den är så snygg och fånig att den blir bra. Och om man ignorerar den töntiga huvudpersonen och bara fokuserar på mudderfucking Fox så JÄVLAR! Där har vi en hjältinna som lever och dör för det hon tror på. Hon är så hård att diamant spricker. Eeeh.Death från Sandman
Den genomfina.
Den genomfina.
Jag läste Neil Gaimans Sandman först 2009 och serien är mycket riktigt precis lika bra som det påstås. Finaste karaktären är helt klart Death. Jag vill skriva mycket om henne och de myskänslor man får såfort man tänker på henne. Min rumskamrat summerade det rätt bra med att referera till en scen då Death får frågan om hur hon kan vara så trevlig då hon möter så många fruktansvärda människor och Death svarar "Det är svårt att tycka illa om någon du känner så väl" Jag önskar lite att jag hade läst Sandman när jag var liten. Då hade jag kanske inte haft lika mycket dödsångest som jag hade.Åååh, det finns så många! Jag vill snacka om fler. Och jag ville ta upp Oscar Francois de Jarjayes, men hon är ju helt klart en hjälte. Ah well.
Kommentarer
Skicka en kommentar