Tipstorsdag: Jättarna kommer!


Shingeki no Kyojin / Jättarna kommer
Titeln översätts ofta som "Attack on Titan" då den japanska titeln både kan läsas som "Vi attackerar jättarna" och "Jättarna attackerar oss"
kort sagt handlar det om att, vad vi änn gör, JÄTTARNA ÄR PÅ VÄG...

Inte lika aktuell nu längre, men jag upptäckte att jag hade det här inlägget som ett utkast som låg och skräpade så öh varför inte publicera det nu i alla fall? Jag fick den här animen marknadsförd till mig som "den mest revolutionerande äventyrsberättelsen sedan Full Metal Alchemist"



Tänk europeisk medeltid. Ungefär. Människorna vi känner till bor i en gigantisk stad uppdelad i skikt med ca 50 meter höga murar. Yttersta muren heter Wall Maria, den sträcker sig över störst yta. Mittersta heter Wall Rose, och i den innersta, Wall Sina, bor hovet. Anledningen till dessa murar är att människorna inte längre är högst i näringskedjan. Världen är full av jättar*, och jättarna äter människor. Det bara är så. De finns där ute, vi vet inte riktigt varför. Vi vet inte så mycket om dem alls.

*=ja, jag vet att de omnämns som titaner i de engelska översättningarna, men de är tydligt inspirerade av nordiska jättar. :D

Det vi vet är
   att de kan bli flera hundra år gamla.
   att de inte verkar känna smärta, eller beröras av att man hugger av deras armar eller ben.
   faktum är att varje del du hugger av strax växer ut igen på dem.
   Deras enda svaga punkt är hjärnbalken, dvs det lilla partiet i nacken. Det enda som kan döda en jätte är ett snitt genom den.
   Jättarna verkar inte ha något språk eller föra någon kommunikation med varandra.
   Jättarna saknar könsorgan och verkar ej heller äta andra djur eller växter.
   De verkar inte känna hunger eller behöva äta för att överleva.
   Men när jättarna ser människor, äter de dem.

Så anledningen till att människorna bor i en stad omgiven av murar, är att jättarna finns utanför. Och jättarna har nästan utrotat människorna. Majoriteten av jättarna människorna sett är 7-meter höga, eller 15-meter höga. Därav 50 meter höga murar.

Men första avsnittet händer något, högst upp på den yttersta muren ser människorna plötsligt en hand. En hand på en jätte som når över femtio meter. Innan man hinner se mer av den, sparkar den ett hål i muren. Och plötsligt är människorna inom Wall Maria inte skyddade från 7-15 meters jättarna heller. De kommer, och när de kommer ikapp dig, kommer de att äta dig.

Ett tidshopp sker rätt fort till fem år senare: vår historia följer tre vänner.
Eren Jäger (ja, han har ett tysk-scandinaviskt efternamn som syftar på ordet "jägare". Han förnamn är turkiskt och betyder ca "den utvalde")
Mikasa Ackerman (vars efternamn är en variant av "Åkerman", förlåt, jag älskar det här)
och Armin Arlert. (Armin är en variation av Herman, ihihihihi)
De arbetar alla inom armen som ska kämpa mot jättarna. De drabbades allihopa när Wall Maria föll. 

Utan hem fick de välja mellan två alternativ:
1.    ett liv på fälten och åkrarna bortom staden. Där du förvisso är fri och ej kommer gå hungrig, men också helt oskyddad från jättarna.
2.    ett liv inom armén då du kommer att behöva försvara staden från jättarna. Dödsrisken här är högre än det var att vara krigspilot under första världskriget.

Berättartekniskt är det här serien blir riktigt jävla asbra. De människor som faktiskt lyckas fly in till Wall Rose gör det inte utan komplikationer. Utrymmet och utbudet inom Wall Rose är mycket mindre än det var i Wall Maria. Det finns inte mat, jobb, bostad till alla. Kort sagt: de blir inte välkomnade. De blir utfrysta flyktingar. För när människor är trängda, visar de tyvärr inte sina bästa sidor.

Som en jämförelse: en vuxen människa är ungefär lika stor som den här jättens näsa


Samma sak gäller hur serien beskriver människornas möten med jättarna. Jättar är ingenting jag finner skräck för inom min vardag, den mytologin ligger så pass långt ifrån att jag inte reflekterat över den. Men i och med att ALLA människorna i serien är ASRÄDDA för jättarna, blir man det även som tittare. Och jag skämtar inte, ALLA. ASRÄDDA. Även de som tränat i många år, de som bemästrar sin kämparteknik och sina vapen. När de väl står öga mot öga tar skräcken över. De lämnar folk de bryr sig om. För de är bara människor.

Exempelscen: den ödesdigra dagen när Wall Maria faller

notera hur Armin vill följa sina vänner med stannar upp då han darrar i hela kroppen.

En annan del av varför berättelsen är så spännande och läskig är att INGEN är säker. INGEN. Alla är lika sårbara när jättarna kommer. Utan att spoila för mycket: i episod 5(av totalt 25) blir en av huvudpersonerna uppäten.

Varför titta på animen och inte läsa mangan istället?
Mangan säljs på till exempel SF bokhandeln. Animen är även väldigt trogen mangan om jag förstått rätt. Mitt intryck av den är dock att den är tecknad med otroligt mycket kärlek, av en tecknare som inte riktigt bemästrar anatomi och berättarteknisk pacing.
När sedan animen togs i produktion har de sprutat in hur mycket pengar som helst. Resultatet är förfinad pacing och SJUKT SNYGG ANIMERING. Jättarnas approach är även rätt mycket som när T-Rexen kliver in i Jurassic Park. Den vinner på att ses på film.

Okej! Var hittar jag den?
Den finns på Crunchyroll Prenium

Om ni inte har möjlighet eller viljan att se animen över huvud taget rekommenderar jag ändå det slagkraftiga öppningssekvensen för första säsongen:

Kommentarer

  1. Tack för påpekandet, det är fixat nu!

    OCH JA DEN SCENEN ÄR ASLÄSKIG

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kroki (människor)

45 anledningar att jag älskar gamla Sailor Moon

Gröna karantänfingrar