Vakna

Med resultatet av valet då SverigeDemokraterna blev landets tredje största parti har jag beslutat att släppa mitt bidrag till "Serier mot Rasism" gratis.

I följande serie redogjorde jag för den vardagsrasism jag mötte, och den är väldigt mild i jämförelse med flera av mina vänners erfarenheter. Jag har fortfarande enorma privilegier eftersom jag har väldigt blek hud och inte bär slöja. Och trist nog verkar folk ha överseende med orättvisor som inte drabbar dem direkt eller ens i andra hand. Jag hajade inte förrän insåg att jag hade råd att inte hajja.

För att vara övertydlig: Jag har, sedan den här serien tecknades, slutat med rasistiska skämt. Jag, mina syskon, och min vän Randi (som kallar mig "illaluktande mexican't" i serien över) har en jargong som vi håller till bara oss själva. Men det är en sak inom en vänskapskrets då samtliga involverade är medvetna om varandras gränser. Utanför vill jag inte ge något som helst spelrum för det.

Min mor kom hit för att hon gifte sig med min far. Jag tycker att det är fint att det går att komma hit av kärlek. Men att det ses som ett problem att ta emot folk som flyr är fruktansvärt. Att siffror för hur många vi tar emot viftas med som något läskigt när det borde vara en stolthet. När mänskligheten borde vara en enhet.

På samma sätt tillhör SverigeDemokraterna samma enhet. Och jag sörjer, men uppenbarligen måste vi organisera oss mer. Vi måste möta rasismen och påpeka hur fel den är varje gång vi möter den.

Allra viktigast om du inte drabbas direkt själv - ta fighten!

Det finns människor som alltid är drabbade.

Min vän Lisa Wool-Rim Sjöblom gjorde den här grafiken som jag nu skrivit ut och satt upp på väggen. Gör det du med. För mer klockren konst i samma anda, besök hennes Korean Adoption Survival Kit.