Lära sig nya saker

Jag sitter hemma och är sjuk. Större delen av tiden går till internet och tv-serier. Vanligtvis känner jag mig ofta som en looser när jag bara gör sånt. Jag kollar bara tv-serier tillsammans med folk eller när jag vet att jag måste ta det lungt. Jag kände även för att blogga. Jag funderade på att blogga om de tv-serier jag gillar. Men sen fick jag plötsligt en knäpp och insåg att jag MÅSTE lära mig detta på ukulele:



och under dagen har jag tagit lite pauser just för det. Jag vågår nog påstå att jag nästan lyckats. Och ja jävlar, asså. Så, ja. Jag ska blogga om det coola med att lära sig göra musik.

Jag är inte särskilt musikalisk av mig egentligen. Båda mina syskon (Mark & Egg) kan spela rätt många instrument. Jag har väl spelat piano, fram till man skulle använda båda händerna, då blev det för krångligt. Så efter det har min attityd mot musikinstrument ungefär varit såhär:

Men ja, kanske efter att ha sett att min kompis bara sådär plockade upp ett dragspel och lärde sig det, antog jag att "Well, hur svårt kan det vara?"

Jag var på besök hos Stina och snackade om mina funderingar på att lära mig ett instrument. Hon är också en long time tecknare som börjat lära sig alla möjliga instrument de senaste åren för att ha någon annan kreativ outcome änn tecknandet. Funderingarna landade mycket på ukulele. Detta har sin bakgrund.

Ukulele är alltså världens fånigaste instrument. Det är en jävla hawaii-mini-gitarr eller något. Jäkligt svårt att ta på allvar.

Mitt första minne av ukuleles var när min högstadiebästis tog upp det som UtbildningRadions ultimata "här ska vi visa hur man gör en sak som får dig att inse att du vet att du inte borde vara hemma och titta på tv nu"-program. Bara att säga "ukulele" fick mig att fnissa efter det.

Sen är det förståss de underbara minnesvärda paus-scenerna i Sexy Commando (typ 4.30). Jag hade även en tanke att Katt från Anima skulle ha en ukulele. En liten rosa. Den har inte synts ännu, men den ska få plats i hennes ryggsäck och dyka upp i typ avsnitt 10 / 11. Tanken var att hon skulle ha något instrument som var fånigt, lätt att ta med sig, och med ett lite lättsamt ljud. Jag vill att hon ska försöka muntra upp de andra med den. Men som sagt, den har inte dykt upp ännu.

Sen skaffade Egg en ukulele. Varför då? Jag vet inte. Men den spelades flitigt, oftast vid toabesök. Mina syskon är rätt underliga, det är så man ser att vi är släkt antar jag. Iallafall, Egg har två ukuleles just nu och spelar båda rätt bra.

Så det var nog det i bakhuvudet, samt mest att den verkar rätt lätt att ta med sig liksom. Stina lade även till att de är rätt billiga, så det gör ingenting om man inte blir världsbäst med dem sen.

Nästa gång jag besökte Stina hade hon skaffat en ukulele. En gul. Hon lärde mig spela lite på den. Sen spelade hon gitarr och jag ukulele. Och liksom: WOW! Den gör ju ljud! Och sätter man ihop ljuden rätt så blir det musik!! Ascoolt!! Så när jag kom förbi, jammade vi.

Så jag beslöt mig för att skaffa en egen. Senaste löningen utannoncerade jag på facebook att jag skulle skaffa ett instrument. Jag blev omedelbart varnad för de tre generationens män som står bakom kassan. Av flera personer. Och även tipset att ville man som tjej må ännu sämre kunde man därefter försöka handla på en databutik eller ett byggvaruhus. Huuu.

Väl framme vid affären var jag förberädd. Kavajen var på, skjortan knäppt så att jag inte skulle ha urringat. Kjolen kunde jag inte göra något åt. Jag började garva åt mig själv. Inte kunde det väl vara så farligt? "De tre generationens män bakom kassan", det låter som en jäkla sagobok.

Jag klev in.
Bakom kassan stod
DE TRE GENERATIONENS MÄN.

Jag blev livrädd. Men staplade fram till den som verkade vara närmast mig i ålder (mellan-mannen) och sa: "Eh jag skulle vilja h- Jag menar jag SKA ha en såndär färglad ukulele. En röd" Han bara nickade. Gick bakom ett drapperi. Kom tillbaka med min ukulele. Lät mig betala. Och så var det inget mer med det.

Visst, det var läskigt, men jag fick min ukulele. I ärlighetens namn trodde jag väl mer att det skulle vara ungefär såhär(3.20)... Men! Ja! Nu var den min! Jättefin och röd!
Jag döpte den till Körsbär.
Lite småkul då jag har svårt att uttala sche-ljud, så jag stalkar mig väl med namnet ungefär lika bra som med musiken jag plonkar fram, haha.

Det var spännande att ta hem den. Djurparaden hatade den. Abbe var sedan tidigare rädd för stränginstrument, särskilt gitarrer gjorde honom upprörd bara han såg dem. Så mina första övningssessioner hemma bestod för min rumskamrat att pudeln sprang skällande för att informera henne om att "Stef håller på att bli mördad av ett stränginstrument där inne!" Men nu verkar de ha vänjt sig. Abbe har kommit fram till att jag står över ukulelen i hierarkin.

Det var jäkligt klurigt i början. Första gången jag försökte mig på en gitarr gav jag ju upp ganska snabbt då, det är banne mig svårt att böja och komma åt med fingrarna sådär som man ska. Det är det med ukulelen med. Jag märker verkligen att jag inte är van vid att använda vänsterhanden. Men Stina sa att det tränades upp ganska lätt. Och jag litar väl på någon som också har tecknarhänder liksom.

Hon har rätt. Man lär sig.
Och det är rätt lätt att lära sig, för ALLT finns ju på internet. Man kan stämma ukulelen via hemsidor som visar hur det ska låta(T.ex. denna). Och vill jag ha accorden till en låt är den oftast bara att googla.

Just nu kan jag nästan fyra låtar. Och med nästan menar jag då inte 3,5 låtar utan nästan fyra låtar. Jag kan nästan Something av Beatles. Jag kan nästan Take on me av A-ha. Jag kan nästan Evil av Interpol. Och jag kan nästan Ramona av BECK.
Det är kul.

Det skulle ju vara roligt att bli, well typ såhär bra någon gång:


Men det är inte riktigt mitt mål. Mitt mål just nu är bara att kunna göra musik. Något som jag inte kunnat innan annat än med rösten(och då hellre än bra). Om några veckor hoppas jag kunna spela American Pie med Stina och Yoshis Island med Elias.

Jag har förresten märkt att jag då aldrig blir vuxen. Jag har fortfarande massvis med grejer som jag lär mig ibland och tycker är sjukt coolt att kunna. Göra musik! WOW! Cykla en ny väg! Fantastiskt! Göra potatisgratäng - cool new skill get!! Förra året vid den här tiden var jag helt jäkla till mig över att jag hade krukväxter hemma som överlevde med mig som ägare. T.ex.

Kommentarer

  1. När jag tänker på dig tänker jag mig vanligen - och slentrianmässigt - en tecknare. Men du är så mycket mer än så. Ditt sätt att berätta om vad du känner och vad som händer i din verklighet är fascinerande.

    Du har talang för det här.

    Vad du än väljer tror jag att berättandet är din..."ukulele" hur du än väljer att berätta.

    SvaraRadera
  2. Amanda F***ing Palmer har en också en röd ukulele:
    http://www.youtube.com/watch?v=6sSwz5y2dx0
    Ukulele rules!

    SvaraRadera
  3. Jag förstår precis vad du menar med "den gör ljud!" följt av fånig fascination. Att vara överdrivet bra musikalisk spelar ingen roll då. Blir lätt att man skaffar mer och mer udda instrument.

    (Leksakspianon är också fantastiska. Jag letar efter en sådan där i trä som finns i Snobben. Hade en när jag var liten men den gick — som man säger — rätt sönder.)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mot Metropolis!

SiS 2016 intryck

Stipendium!